Finns det hopp för Grekland?
"...ett bättre framtidsperspektiv än att krisen fortsätter medan det allt fattigare landet snubblar från det ena stödpaketet till det andra"Ingen påstår längre att de nattliga besluten i Bryssel eller Aten om stödåtgärder för Grekland skulle lösa några problem. Det bästa som den grekiska regeringen kunde säga under söndagsnattens kaotiska parlamentssession var att sparåtgärderna måste godkännas eftersom allt annat är värre.
Parlamentet höll med, men regeringen försvagades. Och demonstranterna utanför parlamentet vandaliserade staden i protest, byggnader stacks i brand och butiker plundrades.
I dag ska EU:s finansministrar samlas för att ge klartecken för stödpaketet som nu är värt 130 miljarder euro.
Men EU-ledarna har tappat tron på Greklands förmåga och vilja att verkställa de hårda nedskärningsbesluten, bara en liten del av villkoren för det första paketet har uppfyllts. Euroländerna med Tyskland och Frankrike i spetsen ställde förra veckan upp nya krav, bland annat ska alla grekiska partier förbinda sig till nedskärningarna.
Det förväntas förhindra att en ny grekisk regering senast efter parlamentsvalet i april tar avstånd från det som man nu har kommit överens om. Ledaren för Ny demokrati, som tippas vinna valet, sade inför omröstningen att parlamentet borde säga ja, så att Grekland senare ska kunna förhandla om att ändra den politik som landet nu har påtvingats.
Det är knappast det som euroländerna vill höra.
Tills vidare är de hårda sparåtgärderna dessutom bara beslut i parlamentet. Ansvaret för att verkställa dem ligger hos den erkänt inkompetenta och korrupta förvaltningen.
Den svarta ekonomin i landet beräknas omsätta upp emot 60 miljarder euro i året, en fjärdedel av landets bnp, och betalar skatt gör bara den som verkligen inte kan komma undan.
Försvaret har hittills inte drabbats av nedskärningarna, Grekland anser sig behöva ett starkt försvar för att skydda sig mot Natogrannen Turkiet. Men nu ska också försvaret spara, 300 miljoner. Det är hälften av vad Grekland så sent som i höstas satsade på att köpa fyra tunga krigsfartyg av Frankrike.
Grekland lovar också att minska antalet statsanställda med 15000 under det här året och med 150000 fram till år 2015. Det blir ingen brist på byråkrater trots nedskärningarna, Grekland har 700000 statsanställda. Och löften är en sak, verkligheten en annan. I fjol skulle den statliga sektorn göra sig av med 32000 anställda, saldot blev 2000.
Euroländerna försäkrar att ett grekiskt utträde ur euron är en omöjlighet, det skulle leda till en ekonomisk och politisk härdsmälta som hotar både euron och hela EU-bygget.
Men när den holländske EU-kommissionären Neelie Kroes för en dryg vecka sedan konfronterades med påståendet att eurozonen kollapsar om Grekland lämnar den sade hon att påståendet är helt osant.
Det har uppfattats som en signal om att starka krafter förbereder ett program för ett så kontrollerat grekiskt utträde som möjligt. Rimlig eftertanke visar att det helt enkelt måste finnas en sådan strategi, redan med tanke på att en ny grekisk regering ensidigt kan ta ett sådant steg.
Protesterna i Aten och i andra städer är inte bara organiserade upplopp, de avspeglar också en genuin oro. Perspektivet är hopplöst, nedskärningarna minskar köpkraften, fattigdomen ökar, och det blir allt svårare att generera ny tillväxt. Grekland har inte heller någon betydande exportsektor som kunde dra nytta av en sämre valutakurs.
Grekland har själv det största ansvaret för att komma på fötter, bara Grekland kan reformera sin politiska kultur och sin förvaltning.
Nu kunde EU ändå ta ett par steg tillbaka och minnas vad unionen alltid har varit bra på: att hjälpa svaga länder att modernisera sina ekonomier, bygga upp fungerande infrastrukturer och förstärka demokratin.
Krishanteringen borde handla om att stabilisera den grekiska ekonomin, så gott det går, och sedan använda EU:s fonder för att ge landet en ny ekonomisk och politisk start.
Det är inte billigt, men ger ett bättre framtidsperspektiv än att krisen fortsätter medan det allt fattigare landet snubblar från det ena stödpaketet till det andra, utan hopp om att kunna vrida sig ur den nedåtgående spiralen. Den vägen slutar säkert med katastrof, både för Grekland och för Europa.
John-Erik Jansénjohn-erik.jansen@vastranyland.fi
Publicerad 14.02.2012 16:55
Kommentarer
Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.
Kommentarer med Disqus
