Fin mat blir sopor
”För en fyrapersoners familj kan det på årsnivå handla om nästan ett halvt ton mat som slängs bort”Ner i soppåsen åker en liten bit ost, några gamla korvskivor och så en oöppnad mjölkförpackning som gick ut i går. Det är väl inte så mycket, men många bäckar små!
Bara i Sverige slänger man närmare 100 kilo mat i året per person. I Finland finns ännu inga exakta siffror på matsvinnet, men genom projektet Foodspill som initieras av MTT (forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi) hoppas man få fram aktuella siffror och även ett åtgärdsprogram före utgången av 2012. Redan nu antar man att siffrorna för Finlands del knappast är bättre än i Sverige.
För de människor i vårt land som upplevt krigstidernas ransoneringskort, är tanken på att kasta mat otänkbar. Goda dagar har kommit och det kollektiva minnet är kort. Fin och ätbar mat slängs som aldrig förr. Det gäller bland andra matbutiker, skolor och daghem, restauranger och privata hushåll.
Det har fått också Nordiska ministerrådet att vakna upp. Nu finansierar rådet en stor kartläggning där man vill få reda på vilka orsakerna är. Det gäller främst grossister och matvaruaffärer i våra nordiska länder.
Men också den enskilda konsumenten har all orsak att se sig i spegeln. För en fyrapersoners familj kan det på årsnivå handla om nästan ett halvt ton mat som slängs bort. Placera ut den mängden på köksgolvet (om det ryms) och matsvinnet får definitivt en annan proportion.
Det är länge sedan vi levde i tider där det ansågs vara en ren och skär synd att kasta bort gammalt bröd. Då var det ingen självklarhet i vårt land att naturen gav vad människan behövde för att överleva.
Oavsett livsåskådning eller religion kan vi säkert enas om, att när det handlar om liv och död, nuddar vi vid någonting som kan beskrivas med begreppet heligt. Det är ett begrepp som med utgångspunkt i fornsvenskan likaväl kan beskrivas som någonting okränkbart som inte får skadas.
Det kan vara skäl för var och en som står i beråd att slänga mat, att ägna den ratade biten en extra tanke innan den dimper ner bland soporna. För en annan broder eller syster någon annanstans i världen kan det faktiskt handla om liv och död.
För den vanliga konsumenten finns det många orsaker till att mat hamnar i soppåsen.Till dem hör säkert tidsbrist, dålig planering, okunskap om förvaring och att finländaren i gemene har det rätt så gott ställt rent ekonomiskt.
Många konsumenter styrs också mer av datummärkningen på förpackningen än det sunda förnuftet som tidigare generationer fått ty sig till. Smaktillsatser och förvanskade livsmedel fördunklar också vår naturliga känsla för vad som är ätligt eller oätligt.
Attityderna kring maten grundläggs tidigt och modellinlärningen är av stor betydelse. Ansvaret vilar därför på varje person som axlar ett fostringsansvar i både hem och skola.
Nyligen har Regionförvaltningsverket i västra och inre Finland beslutat att det också i fortsättningen är tillåtet att läsa bordsbön i grundskolorna i Karleby, Kronoby och Jakobstad. Det vittnar åtminstone i det avseendet om att både myndigheter och fostrare vill värna om matens okränkbarhet.
Utan att ha någon större insikt i dessa skolors mathantering, kan man innerligt hoppas att man sedan är lika nitisk med att både i skolkök och matsalar övervaka hur man efteråt hanterar den så kallade välsignade maten. Det är i förlängningen minst lika viktigt.
I medlet av september ordnas Hungerdagen i Finland för trettionde gången. Målet är att samla in tre miljoner euro. Pengar är bra, men dylika insamlingar kan likaväl bli ett självändamål där man betalar av sitt dåliga samvete genom att pilla ner några överblivna slantar i en sparbössa, när man rusar förbi med överfulla matkassar.
I dem finns säkert matvaror som inom en snar framtid kommer att förpassas till soporna. Kanske till och med till ett penningvärde som överskrider allmosan vid butiksdörren. Det är ingen dum idé att tänka sig att etablerade organisationer skulle gå in för en mer riktad attitydbaserad insamling.
Projektet Foodspill kommer bland annat att låta några hundra hushåll föra dagbok över hur mycket de handlar, äter och sedan slänger. Det är en syssla som kunde kombineras med Hungerdagsinsamlingen. Den eventuella inbesparade summan som tillkommit på grund av mat som inte slängts kunde skänkas till någon insamling. Det skulle göra det hela mindre skenheligt.
Camilla Lindbergcamilla.lindberg@vastranyland.fi
Publicerad 04.09.2010 15:37
Kommentarer
Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.
Kommentarer med Disqus
