Förändrat klimat

”Under Pridefestivalen i Helsingfors härom veckan kom nya bevis på intolerans, hat och fobier mot grupper som skiljer sig från majoriteten”

Just nu är klimatet en het fråga. Den rådande värmen diskuteras och kommenteras vid snart sagt varje tillfälle då två eller fler människor möts.

Är det bara en tillfällighet eller är det igen ett bevis på att vi är inne i en klimatförändring? Därom tvistas det.

Att vi redan drabbats av en annan sorts klimatförändring står i alla fall bortom allt tvivel. I Finland råder i dag ett betydligt hårdare klimat än ännu för några år sedan. Det hårdare klimatet tar sig uttryck i minskad tolerans och i öppet hat mot det som är annorlunda, mot de som skiljer sig från majoriteten och ”det normala”.

Det dyker ideligen upp nya bevis på att vårt samhälle inte längre är lika tolerant som tidigare.

Motståndet mot invandrare växer bevisligen, trots att vi internationellt sett har väldigt få invandrare. Enligt en undersökning som gjordes i våras anser 60 procent av finländarna att vi inte ska ta emot flere invandrare.

Denna syn underbyggs dessutom av att framstående politiker kommer med uttalanden som lätt kan tolkas som främlingsavvisande. Sannfinländarnas inställning är allmänt känd och även den socialdemokratiska ledarduon, Jutta Urpilainen och Eero Heinäluoma, har presenterat åsikter där man tydligt tar avstånd från arbetskraftsinvandring och kräver att de invandrare som finns här ”tar seden dit de kommer”.

Även inom Centern och Samlingspartiet finns grupper som ställer sig negativt till invandring.

Förre statsminister Matti Vanhanens (C) absurda vädjan om att finländarna inte ska ge någonting till tiggarna finns också i färskt minne.

Under Pridefestivalen i Helsingfors härom veckan kom nya bevis på intolerans, hat och fobier mot grupper som skiljer sig från majoriteten.

Flere personer deltog i en gasattack mot Prideparaden och den följdes senare upp av illdåd mot Föreningen för sexuell jämställdhet, Setas kontor i Helsingfors.

Även trycket mot svensk service och bristen på förståelse för att bägge språkgrupper bör behandlas lika i vårt land bör ses som ett uttryck för ett hårdare klimat i vårt samhälle. Exemplen på denna utveckling är många under de senaste åren.

I veckan kunde vi foga ytterligare ett bevis på klimatförändringen till den tidigare raden. Nu gällde det finländarnas attityd till utvecklingsbiståndet. En klar majoritet anser fortfarande att biståndet är viktigt, men andelen som vill minska anslagen har fördubblats på bara ett år.

Det är inte osannolikt att det är samma grupp som i fråga om flyktingar anser att de inte ska komma hit utan bör hjälpas i eget hemland...

Varför sker denna utveckling just nu? Många vill förklara den med det rådande ekonomiska läget. Det är allmänt känt att man under sämre ekonomiska tider i första hand vill se om sitt eget hus innan man hjälper andra.

Men detta kan inte vara hela sanningen. Under den förra krisen, i början av 1990-talet drabbades gemene man hårdare. Nedskärningarna var kraftiga och arbetslösheten högre, men då växte inte hatet mot invandrare och minoritetsgrupper på samma sätt som nu.

Kan orsaken vara att de politiker vi hade då inte gick med i den intoleranta kören?

Kan orsaken vara att vi då inte hade ett parti som rider på den främlingsfientliga vågen?

Det är idag viktigt att ledande politiker tar avstånd från främlingsfientlighet, från våld och hot mot minoriteter och i stället modigt försvarar det som är annorlunda och poängterar solidaritet.

Nya statsministern Mari Kiviniemi (C) har här föregått med gott exempel genom att i en intervju i gårdagens Kainuun Sanomat kraftigt fördöma alla angrepp mot minoriteter. Hon konstaterar att känselsprötena hela tiden måste vara aktiverade så att ingenting ses mellan fingrarna.

Reaktionerna från ledarhåll bör komma omedelbart. En fördröjning är ett tecken på att frågan inte är av hög prioritet.

Tyvärr motarbetas solidaritetstanken av snikna företagsledare. Då det framgår att de stora företagens chefer oberoende av ekonomisk kris kan njuta av rejäla löneförhöjningar ger det en signal om att man i huvudsak bör tänka på sig själv och strunta i det allmännas bästa eller sin nästa.

Även inom näringslivet har man orsak att se sitt samhällsansvar.

TOMMY WESTERLUND
tommy.westerlund@vastranyland.fi

Publicerad 16.07.2010 11:12

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.