Rödjan på Älgö var en viktig punkt för Thorvald Strömberg.

Strömberg och skärgården i centrum i Sture Lindholms bok

OS-guldmedaljören Thorvald Strömberg, som gick bort i december i fjol, skulle ha blivit 80 år i går. Lagom till det gav också Sture Lindholm ut sin bok om mästarpaddlaren från Ekenäs, en bok där dessutom den västnyländska skärgården spelar en central roll.

När Sture Lindholm i fjol höstas inledde projektet med att skriva en boken Thorvald Strömberg – skärgårdens son till huvudpersonens 80-årsdag ändrades förutsättningarna drastiskt under resans gång. Orsaken var Strömbergs allvarliga sjukdom som ändade hans liv den 9 december – bara några månader efter den första intervjun med Lindholm.

Thorvald hann få höra det första manuskriptet till den här boken läsas upp för sig. Vissa saker gillade han, andra rynkade han på näsan åt. Några missförstånd kunde han reda upp. Det sista kapitel som jag hann få någorlunda färdigt fick hustrun Clary i handen söndagen den 5 december. Hon hann läsa igenom texten högt för honom.

Så skriver Lindholm i sitt förord där han också konstaterar att just Clary af Björkesten-Strömberg hade en avgörande betydelse för bokens tillkomst. Samtidigt konstaterar Lindholm också – förståeligt nog – att många frågor blev obesvarade.

Skärgården given

Bokens helhetsintryck är ändå imponerande. Sture Lindholm skriver om den viljestarka skärgårdssonen Thorvald Strömberg som växte upp hos sina morföräldrar på Kalvön i Lappvik. Därifrån måste man dock evakueras efter vinterkriget 1940 och ny adress blev Rödjan på Älgö.

Just skärgården går som en röd tråd genom hela boken. Strömberg själv ville lyfta fram skärgårdslivet från förr och det karga liv som kom att färga hela hans bakgrund och som också skapade grunden för hans framgångsrika idrottskarriär.

Den karriären inleddes 1947 då Strömberg för första gången satte sig i en tävlingskanot och direkt gav stormvarning genom att bli tredje vid Wågens högklassiga klubbtävlingar. Några veckor senare tog 16-åringen, som då tävlade för Wågen, sitt första finländska mästerskap i 18-årsklassen. Samtidigt inleddes också en mera målmedveten träning.

– Jag stal åt mig träningstid genom att paddla runt Älgö. Det blev en lämplig runda på 13 kilometer. Jag tränade på mitt sätt. Först paddlade jag tekniskt för att köra mig varm och sedan körde jag ännu hårdare. Men så kom jag till ett visst ställe, när det hände någonting så att jag kunde dra på ännu hårdare, säger Strömberg i boken.

Egen väg

Strömbergs frammarsch var imponerande. Han fick på något diffusa grunder inte delta i OS i London 1948, men blev världsmästare på 10 000 meter 1950 i Köpenhamn. Två år senare kom fullträffen när han vid hemma-OS tog ett guld och ett silver.

Samtidigt blev OS något av en vändpunkt för Strömberg. Inte minst beslutet att lämna hemstaden Ekenäs hösten 1952 kom att väcka känslor hos vissa Ekenäsbor. För Strömberg kändes staden för trång och dessutom ville han lära sig finska. "Han gick sin egen väg, så som han alltid gjort", skriver Lindholm om Strömberg återvände till Ekenäs 1991.

Samtidigt drogs Strömberg med motivationsproblem för paddlingen och det var egentligen först till OS-året 1956 han igen började träna på allvar. Tävlingarna i Melbourne blev dock en besvikelse då han blev fjärde efter att några dagar före tävlingen drabbats av en svår magsjuka. Däremot tog han ett VM-guld 1958 på ett något ovanligt sätt – han kom i mål som sjätte, men samtliga fem framför honom diskvalificerades.

Därmed korades Thorvald till världsmästare. Men sättet guldmedaljen kom till på, gjorde att Thorvald inte direkt betraktade den VM-titeln som någon höjdpunkt på sin karriär.

Bra kombination

Boken om Thorvald Strömberg bjuder inte bara på en levnadsbeskrivning av en av Finlands genom tiderna mest framgångsrika idrottare, utan skildrar också den skärgårdsepok som försvunnit. I det sammanhanget spelar t.ex. Strömbergs morbröder Knut och Tor Nylund – som växte upp med Strömberg – viktiga roller.

Den här kombinationen fungerar bra. Ett överraskande digert bildmaterial höjer helhetsbetyget ytterligare.

Förutsättningarna för boken blev alltså inte de lättaste, men Sture Lindholm skapar en lyckad och läsvärd helhet. Som historiker – och med en egen friidrottskarriär av god nationell klass bakom sig – är han dessutom sällsynt väl kallad till uppgiften.

Sakkunskapen lyser igenom på alla plan.

THOMAS SUNDSTRÖM

thomas.sundstrom@vastranyland.fi

Publicerad 17.03.2011 21:19

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.