Maria Turtschaninoffs andra fantasyroman imponerar.
Stark saga för alla åldrar
Redan Maria Turtschaninoffs debutbok De ännu inte valda (2007) i fantasygenren väckte förhoppningar om fortsatt starkt författarskap. Hennes andra sagoroman Arra. Legender från Lavora mer än infriar alla förväntningar.Bok: Arra. Legender från Lavora
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Söderströms 2009, 251 s.
Den förra boken handlar om två människobarn i musernas värld någonstans i rymden. I berättelsen om Arra är miljön mera jordisk, men inte mindre mytisk. Arra är det åttonde och oönskade barnet i en familj i byn Simora, som domineras av ett järnbruk vid bäcken Simmol.
Hon betraktas som en ofärding, en varelse med ont öga, som blir både osedd och plågad, agad och utnyttjad av såväl föräldrar som äldre syskon.
Hon växer upp i stor ensamhet, ett med naturen, hörande, men stum och skygg.
Arra besitter gåvor som ingen till en början ser, men nog förstår att göra pengar på. Såväl trots som tack vare sin utsatta position utvecklas hon till en stark och empatisk person med magiska krafter.
Hon blir en makalös bildväverska i Lagora, i landet Lavora, som hotas av grannlandet Urundien. I Lagora träffar hon prinsen Surando, en ensam själ också han.
Tidlöst och rikt
Maria Turtschaninoff för sina läsare till ett sagoland och en sagotid, men intrigen och ingredienserna i berättelsen är tidlösa. Det handlar om kärlek och svek, om krig och drömmar om och kamp för frihet och rättvisa. Författaren slår genast an sin sagoton och stämning, väver in äventyr och spänning, som stegras boken igenom.
Berättelsen om Arra, om kriget mellan Lavora och Urundien är skickligt sammanfogad, stilistiskt konsekvent, livfullt och medryckande skriven på ett fantasirikt språk. Den är en alltigenom imponerande och ställvis gripande sagoroman, som man helst inte lägger ifrån sig innan man läst slut den.
Maria Turtschaninoff har skarp psykologisk blick och ett gott sinne för detaljer, dialog och dramatik. Hon skriver sensibelt, men inte sentimentalt. Också miljöskildringen övertygar.
Om skapandets kraft
Arra blir en legend både för sina bildvävar, magiska krafter och för sin räddande insats i kriget. Berättelsen är kanske inte så unik i sin huvudintrig, läsaren anar, som sig bör i en saga, att allt reder upp sig, att Arra kommer att få sin prins. Spänningen ligger i hur allt kommer att gå till och där använder sig Maria Turtschaninoff av överraskande element.
Arra kan inte bara väva undersköna bilder, hon kan sjunga så marken rämnar och eldar rasar, där och då det behövs. Den ständigt hungriga flickan växer sig stark, hittar sig själv och sin plats i livet. Bildberättandet och sångerna, naturens och Arras egna är det som ger krafterna, livsmodet och livsviljan. Man kan se hela romanen som en hyllning till skapandet och konsten.
En allåldersbok
Sagoromanen är indelad i vad författaren kallar den första, den andra och den tredje boken, men handlingen är kronologisk. Alla delar hänger samman på ett organiskt sätt. Berättelsen om Arra, den svarthåriga magra flickan som skapar Lagoras rikedomar och till sist finns kvar bara som ett namn i en enkel vaggvisa är sympatisk.
Boken kommer väl främst att läsas och älskas av fantasyslukare, men den är definitivt en bok för litteraturvänner i alla åldrar.
Maria Turtschaninoff är magister i humanekologi och frilansjournalist. Hon bor i Karis och torde vara bekant för flertalet VN-läsare. Jag och garanterat flera andra hoppas hon fortsätter berätta sagor för unga och vuxna, det kan hon.
MARY-ANN BÄCKSBACKA
vnred@vastranyland.fi
Publicerad 17.04.2009 20:08
