Anders Lönnfeldts framtidsdröm är att kunna försörja sig som filmfotograf. FOTO: NINA AHTOLA
Pojokillen siktar på en karriär som filmfotograf
Redan som liten pojke sprang Anders Lönnfeldt omkring med en enkel filmkamera och gjorde parodier på befintliga tv-program. Kompisen som var med blev polis, men Anders Lönnfeldt hade tidigt en ambition på en karriär inom filmindustrin.– Jag har alltid fascinerats av möjligheten att kunna spara det man ser och upplever, säger han.
I dag studerar Anders Lönnfeldt till filmfotograf vid linjen för foto och klipp vid Arcada och har drygt ett år kvar av sina studier. Han rör sig vigt mellan olika branschbegrepp och reder elegant ut skillnaderna mellan den långsamma traditionella filmningstekniken, att ”filma på film” och det snabba digitala filmformatet.
Filmfestival i Köln
Anders Lönnfeldt siktar högt, men är välmedveten om att branschen är stentuff. Många studeranden är fullt tillfreds med att någon gång i framtiden få ett jobb som kameraman vid televisionen. Anders Lönnfeldt drömmer om att få göra riktig långfilm. Han är på god väg.
Tillsammans med ett team, där också västnylänningen Frida Andersson fanns med, skickade man nyligen in ett bidrag till filmfestivalen i Köln. Kortfilmen Cherry is not your friend fanns med bland de tio filmer som nominerades bland 140 bidrag. Filmen visades på filmfestivalen och teamet fick professionell feedback.
På torsdagen kommer en timmes lång DVD som Anders Lönnfeldt filmat att visas på FST 5. Det är ett samarbetsprojekt som han gjort tillsammans med det österbottniska sagobandet Thoby Loth.
Filmfotografens status
Vi diskuterar det smått orättvisa i att det oftast är regissören och skådespelarna som får all ära och berömmelse för en lyckad filmproduktion. Filmfotografen vars skicklighet, känsla och visuella tankesätt kan vara avgörande, glöms oftast bort.
– Det är bara i medierna. I branschen vet nog alla vem till exempel Robert Nordström är. Visst är det regissören som är hjärnan bakom filmen, men filmfotografen är en viktig förlängning som gör att han kan förverkliga visionen, säger Anders Lönnfeldt.
Den vanliga biobesökaren som inte är särskilt tekniskt bevandrad eller insatt i själva filmningens mysterier, gör kanske en helhetsbedömning av filmen, utan att exakt kunna sätta fingret på vad det är som tilltalar.
– En bra story är i grund och botten det viktigaste. Är storyn dålig kan inte den bästa filmfotografen i världen rädda filmen. Men finns där en bra story som dessutom är bra filmad. Då är det ”huippu”, säger Anders Lönnfeldt.
Dyr film inte alltid bäst
Bakom en enkel filmproduktion finns oftast ett sammansvetsat team som förutom skådespelarna består av en producent, regissör, filmfotograf och en person som ansvarar för ljudet. Därtill behöver man en duglig kamera. I dagens läge kostar de kring 30 000 euro, men kameror finns också att hyra för en dygnshyra kring 200 euro, berättar Anders Lönnfeldt.
Det här är ändå småpotatis i jämförelse med vad de stora amerikanska filmerna kostar. Anders Lönnfeldt är inte övertygad om att de dyraste och mest omskrivna filmerna nödvändigtvis är de bästa. Storsäljarna tenderar ibland att bli överdrivet massiva.
– Att människor talar mycket om en film betyder inte automatiskt att den är bra. Det finns många bra filmer som ingen pratar om, säger han.
Drömmar och realism
För att nå framgång i branschen behövs ett rikt socialt nätverk och det gäller att hålla sig väl framme. Ett sätt kan vara att synas på studielivets fester. Där knyts många kontakter.
– Det spelar ingen roll hur bra du är. Om ingen hittar dig så blir du inget, säger Anders Lönnfeldt.
Trots stora drömmar så är han realist.
– Det är redan jättebra om man lyckas med att bli en bra filmfotograf i Finland eller till och med i Europa. Vill man bli stor i världen så har man redan tur. Att kunna livnära sig på det här jobbet i Finland är redan stort och det är min första målsättning.
camilla.lindberg@vastranyland.fi
Publicerad 15.12.2009 20:46
