Skurgolv ska skuras minst en gång per år med linoljesåpa och vatten, berättar Sivar (Kristofer Möller). På bilden (från vänster) Marcus Groth, Möller, Niklas Häggblom och Nina Hukkinen.FOTO: SVENSKA TEATERN

Om skurgolv och skilsmässor

Den första premiären på nyrenoverade Svenska teatern är faktiskt inte Kristina från Duvemåla. Det är i stället Joakim Groths nyskrivna pjäs Remont som får äran att öppna teaterhuset på den nya scenen Amos.

Pjäsens titel är naturligtvis en anspelning på teaterns renovering, men också på ett tema som går igenom pjäsen. Att renovera sitt liv, bygga upp något bättre av spillrorna efter skilsmässor, konkurser och brustna relationer.

Finlandismen remont är en något haltande analogi för den här tematiken, särskilt som den också hänvisar till det byggprojekt som pågår på sommarstugan där pjäsen utspelar sig. Det är nämligen alls ingen renovering, utan ett noggrant, pietetsfullt restaureringsarbete. Skillnaden är avgörande, vilket pjäsen också visar.

Tjechovsk utgångspunkt

Joakim Groth skriver i programbladet att hans utgångspunkt varit Tjechov: Det börjar med en ankomst, det slutar med en avfärd, däremellan har drömmar krossats och, i värsta fall, liv tagit slut. Och visst är det mycket Tjechov, från placeringen på en sommarstuga (i närheten till familjens gamla herrgård) till det brokiga karaktärsgalleriet med trassliga familjerelationer och inbördes beroendeförhållanden. Till och med brädgolvet, med all sin symbolik, känns som direkt ur den ryska maestrons repertoar. Det enda som saknas är en gammal betjänt.

Men nu är 2000-tal i Svenskfinland och i brist på betjänter ordnar man talko. Det vill säga, först firar man midsommar, sedan skurar man golv. Den trygga och ganska trötta Sivar (Kristofer Möller) är nämligen skurgolvsentusiast. Han är den smått maniska, självutnämnda restaureringsexperten som ständigt käbblar med sin fru Mirjam (Nina Hukkinen). Käbblandet har hållit på så länge någon kan minnas, men kanske sammanbrottet är närmare än åtminstone Sivar kan tro.

Sammanbrottet är åtminstone bekant för Sivars bror Henry (Niklas Häggblom) som anländer med buller och bång tillsammans med sin fjärde fru (Anna Hultin) och hennes dotter (Sara-Marie Soulie). Till syskonskaran hör ännu systern Hanna (Hellen Willberg) med nya partnern Kenneth (Marcus Groth) och två söner (Titus Poutanen och Jussi Järvinen). När pojkarnas pappa (Niklas Åkerfelt) anländer är soppans alla ingredienserna på plats.

Hög kvalitet

Det hela är noggrant konstruerat och visst märks det också ibland. Konstruktionen är också medveten - här spelar vi teater, verkar Groth vilja säga. Det här accentueras av att skådespelarna, när de inte agerar på scenen, sitter bredvid den och tittar på bland rekvisita och dekor. Det är något bergmanskt över det här; den konstruerade dramatiska situationen, teatern som psykologiskt laboratorium.

Joakim Groths utmärkta manuskript gestaltas av ett rutinerat skådespelargarde, med några nykomlingar som bonus. Möller och Hukkinen som det av gammal vana grälande paret, samt Hultin och Häggblom som två av livets ärrade veteraner står för speciellt starka prestationer.

Överlag är Remont angelägen teater som är både traditionell och nutida. Det är hög kvalitet allt igenom och just en sådan produktion som man hoppas att nya Amos-scenen kommer att bjuda på i framtiden. Salen verkar vara utmärkt lämpad för mindre produktioner, men samtidigt betydligt större än gamla Mini. En värdig öppning för nya Svenskis.

Martin Welander

vnred@vastranyland.fi

Publicerad 21.02.2012 16:17

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.