Det går dramatiskt till i operan Den mänskliga rösten där sopranen Eva Comét spelar ut hela registret. FOTO NINA AHTOLA

Opera på folkliga arenor

Elitkonsten opera förenas med folkliga arenor i Eva Cométs nya operaprojekt Den mänskliga rösten.

Det är onekligen något av en kulturkrock att höra en skolad sopran i ungdomslokalen Borgkila – vanligen arena för folkliga fester, basarer och revyer. Och det blir inte mindre folkligt på premiären den 6 september. Då är arenan Brankis i Karis.

– Hur skapar man fler kulturkonsumenter? Hur får man fler människor att lyssna eller ens våga gå på en konsert eller operaföreställning? Tröskeln är för många människor ganska hög när det kommer till klassisk musik, många säger att det inte har de rätta kläderna, andra svarar; njaa, men det tar ju så lång tid, först ska man in till storstaden och sen sitta där och sen ska man ju hem igen. Då föddes tanken att göra opera i ett slags ”kom och provapå”-form, berättar Eva Comét om upprinnelsen till sina operaprojekt.

Det första, Pasatieris ”Signor Deluso” gick av stapeln ifjol på Bio Pallas, som nu renoveras. Därför är Brankis premiärplatsen för Den mänskliga rösten. Föreställningar ges sedan också på Karelia i Ekenäs, samt i Sverige och Helsingfors.

– Föreställningen skall ha en handling och ett tonspråk som man varken behöver facit eller några förkunskaper för att kunna ta till sig plus att den skall göra sig musikaliskt väl på piano, vilket inte all operamusik gör. Föreställningen skall vara möjlig att uppföra utanför det gängse teaterrummet där man så att säga möter konsumenten halvvägs.

Blodad tand

Att fjolårets uppsättning togs så väl emot gav Eva blodad tand.

– I årets föreställning har vi tagit till oss den kritik som så vänligen gavs av den tillströmmande publiken i fjol. En del tyckte att Signor Deluso var lite kort så detta år har vi valt något som är lite tyngre och längre. Vi har även valt att gå ifrån det avskalade spelsättet och detta år lägger vi det ekonomiska ”krutet” på den sceniska interiören.

Eva Comét är ensam på scenen, vilket ställer stora krav. Det är en lång text hon har att memorera. I fyrtio minuter ska hon hålla publiken fångad, både med sin sång och sin sceniska utstrålning. Det är mycket dramatik i Den mänskliga rösten, som är en monolog över telefon.

– Det är en lång process att lägga upp en opera. Först skall handlingen analyseras och karaktären hittas. Det är svårt och utmanande, men det är en skickligt skriven text, säger Tony Wuorinen som regisserar.

Han framhåller att Den mänskliga rösten som prestation motsvarar en uppsättning på operascenen, även om inramningen inte kan jämföras.

Lögner, svartsjuka

– Det här är ett drama som man skulle kunna sätta in i vilken tidsperiod som helst då lögner, svartsjuka, nödlögner, rädslan av att bli övergiven, att inte behövas, inte har förändrats så mycket sedan verket skrevs, säger Eva om innehållet.

Hon har valt att översätta operan till svenska då de flesta som bor i det tilltänkta spelområdet har svenska som modersmål. Även ljudbildmässigt fungerar svenskan väl då franska och svenska har en hel del gemensamma fonetiska förtecken.

För att inte förbise den del av den finskspråkiga befolkningen som eventuellt inte känner att en föreställning sjungen på svenska är något för dem, finns en boklett med en finsk översättning.

Professor George Buckbee, som instuderat musiken med Eva, nämner musikens cabaréaktiga karaktär.

– Det är lite Edith Piaf över det hela.

Marit Lundström

marit.lundstrom@vastranyland.fi

Publicerad 30.08.2010 20:00

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.