VN:s krönikör Freja Rudels skriver och forskar i litteratur, bor i Västanfjärd.

Litteraturvetenskap är insikt

Inte fan blir man friskare av kultur, säger Bengt Göransson, kulturminister i Sverige 1982–1991, i en intervju (ST 11.11) som dök upp på facebook häromdagen.

Göransson angriper nyttotänkandet som ätit sig in i vår kultursyn. Han hävdar att kultur är insikt, inte pengar, inte tröst och inte friskvård. Han påpekar att människor kanske rentav mår sämre av att läsa böcker eftersom de genom böckerna får insikt om sakernas tillstånd. Och att det är just så det ska vara, för det är insikterna som föder ett kravfyllt och engagerat samhällsdeltagande.

I litteraturvetenskapen läser man böcker. Det händer att man mår dåligt av det. Det kan vara tungt att ta till sig den värld av insikter litteraturen erbjuder och att inta den kritiska position litteraturen tvingar fram. Men det är samtidigt en påminnelse om varför ämnet är så viktigt.

När jag betraktar det ekonomiska nyttotänkandets framfart på litteraturvetenskapen vid ÅA, där jag är doktorand, skräms jag av hur frånvarande medvetenheten om ämnets intellektuella värde ter sig i beslutsfattandet. När ämnets lektor, Roger Holmström, går i pension till hösten räcker det inte med att han med sitt kunnande och sitt engagemang lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig. Hela hans tjänst krymper och förvandlas till ett fem månader långt universitetslärarvikariat på halvtid. Vad som följer på detta är oklart.

Samtidigt som personalen minskar stryps resurserna för timundervisning, vilket ytterligare tär på den mångfald perspektiv som ämnet tidigare har kunnat erbjuda sina studenter. Vid sidan om dessa sparåtgärder, som förhoppningsvis är tillfälliga, planeras en genomgripande omstrukturering av hela humanistiska fakulteten i syfte att göra den mer kostnadseffektiv. Enligt rådande förslag ska de enskilda ämnena gå samman i större enheter. Litteraturvetenskap, konstvetenskap, musikvetenskap och filosofi skulle utgöra en sådan enhet där det administrativa ansvaret och avsevärda delar av kursutbudet delas.

Demontering, kallar litteraturstudenterna den utveckling de ser drabba ämnet i en insändare (Hbl 8.11, ÅU 9.11) där de med rätta oroar sig för konsekvenserna av den. Fakultetens prefekt, Urpo Nikanne, talar istället om slumpen. Förklaringen till att det är just litteraturvetenskapen som får se sin undervisningsstyrka decimeras är enligt honom att det råkade vara där en sparmöjlighet öppnade sig.

I samma intervju (ÅU 11.11) betonar han att litteraturvetenskapen är ett framgångsrikt ämne och att fakulteten därför inte har något intresse av att försvåra dess verksamhet. Prefektens kommentarer illustrerar på ett kusligt sätt nyttotänkandets allmakt och godtycklighet. Det är graden av framgång som avgör intresset för att värna eller inte värna om ett ämnes verksamhet. Detta samtidigt som ingen framgång i världen kan erbjuda ett vattentätt skydd mot slumpen.

Dagens ekonomiska tänkande har tvingat fram ett nyttans universalspråk där bildning, insikt och kritisk medvetenhet måste översättas i termer av framgång, produktion och kostnadseffektivitet. Det är ett språk för vilket filosofi och litteraturvetenskap, lektor och universitetslärare, hel- och halvtid är samma sak.

Det är som motvikt till denna likriktning vi behöver ämnen som litteraturvetenskap, ämnen som inte låter sig reduceras till nytta och pengar utan förmedlar en insikt om att det finns andra, viktigare värden.

Freija Rudels

vnred@vastranyland.fi

Publicerad 30.11.2011 12:12

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.