Susan Saarinen öppnade årets Saarinen-utställning i Hvitträsk, tillägnad fadern Eero med anledning av att 100 år gått sedan han föddes. I år har också 60 år gått sedan farfar Eliel dog. I bakgrunden pappkopior av Eliel och Eero. FOTO: OLLE HAKALA

I fars och farfars fotspår

Eliel och Eero Saarinens arkitektliv i Amerika lyfts fram i årets Saarinen-utställning i Hvitträsk i Kyrkslätt. Fadern och sonen jobbade framgångsrikt ihop i många projekt och årets utställning har sammanställts med anledning av att 100 år i höst förflutit sedan Eero Saarinen föddes.

Eero Saarinen (1910–1961) hann jobba ihop med med fadern Eliel Saarinen (1873–1950) då denne var den främsta art deco-stilens utvecklare. Eero själv hade börjat få rykte om sig som den internationella modernismens stigande stjärna. Han planerade bland annat General Motors forskningscentrum i Detroit och Londons ambassad.

I Finland är hans arkitektarbeten på en betydligt anspråkslösare nivå och utsträcker sig närmast till utvidgningen av Svenska teatern i slutet av 1930-talet och återuppbyggnaden av Hvitträsks norra flygel, sedan den brunnit ner. Från teaterutvidgningen finns nu ett flertal originalritningar utställda. Med finns en skiss av hur han tänkt sig att teaterbänkarna skulle se ut – samt också en bänkrad av hurudana de sammetsröda sittplatserna sedan också blev.

Utställningen i två våningar har underrubriken ”Hem är där arbetet är” och bjuder på ett tvärsnitt av familjen Saarinens liv i Hvitträsk, av planerarfamiljen, far och son som arbetspar, generationsväxlingen samt också det som är gemensamt och olikt hos far och son Saarinen.

Farfar Saarinen

Utställningen i Hvitträsk öppnades på onsdagen av Eeros dotter Susan Saarinen, också hon arkitekt; landskapsarkitekt närmare bestämt.

Då hon talar om Eliel Saarinen använder hon konsekvent det svenska ordet ”farfar”, uttalat med amerikansk accent. För henne var Eliel farfar, eftersom modern var svensk och man hemma talade svenska.

Sitt första besök i Hvitträsk gjorde Susan Saarinen som 13-åring, 1958, och minns att byggnaderna djupt imponerade på henne:

– Allting var så stort! Och rummen och rumsindelningarna var så speciella, drar hon sig till minnes och fascinerades också av sluttningen ner mot sjön samt av den magnifika utsikten och stämningen.

Under det besöket badade hon också första gången bastu och bastubadet blev en tradition som hon gärna håller fast vid:

– Jag fick uppleva det allra bästa först, bastun, säger hon.

Barndomen viktig

Susan Saarinen lyfter gärna fram barndomens och ungdomsåren intryck och upplevelser som viktiga för mänskan.

– Under sina drygt 12 år i USA lärde sig pappa Eero en massa nya saker, men han glömde aldrig i sitt arbete hur underbart Finland var, säger hon och har också själv vinnlagt sig om att via studier i Otnäs 1995 lära sig mera om landets kultur och arkitektur.

Under sina besök i Finland har hon knutit kontakt med sina finländska kusiner och träffat andra släktingar. Hon är stolt över att hon behållit sitt finska medborgarskap, trots att hon är född och har levat hela sitt liv på andra sidan Atlanten. Nu är hon här på en veckolång visit, men har flera järn i elden och är senare på väg tillbaka igen.

Om lördag kl.14 håller hon ett föredrag om sin far och hans arbete i Finlands nationalmuseum. I Virka Galleri i Helsingfors pågår Balthazar Korabs och Eero Saarinens utställning kallad Dialog mellan fotografi och arkitektur, till den 18 april. Utställningen i Hvitträsk kan ses fram till jul; till utgången av april är museet öppet från onsdagar till söndagar klockan 11–17.

Olle Hakala

olle.hakala@vastranyland.fi

Publicerad 12.03.2010 17:02

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.