• Prenumerera
• Annonsera
• Redaktionen
• Tipsa oss!

Humberto Couet tycker att Stadshusgalleriet är underbart som utställningslokal. Slipsen kommer från hans egen kollektion som lanserades på 1980-talet. FOTO: KARIN SANDELL

Hangö ur ett franskt perspektiv

Första gången Humberto Couet ställde ut i Hangö var 2007, även då i Stadshusgalleriet. Nu är han aktuell med utställningen Nordens själ och fyra av hans verk har blivit finska frimärken.

En specialkollektion med fyra stycken frimärken i hög valör har givits ut, och finns att köpa i samband med utställningen. Motiven är målningarna En famnfull sommar, en vy från plagen i Hangö, Längtan, en vinterbild från Gunnarstrand, Sommarens dofter och Spegling av ett nytt liv. Frimärkena kommer inte att finnas tillgängliga på posten, utan är ämnade för filatelister.

Humberto Couet har fått många förfrågningar av folk som är intresserade av att använda hans målningar. Enligt hans fru Marianne Leino valde han slutligen frimärken eftersom de har ett bestående värde.

– Jag är inte så mycket för vykort, säger Humberto Couet.

Från blod till blommor

Han har inte alltid målat grönska och soldränkta stränder. Under sin tid i Rom målade han verk i svart och rött, präglade av fasa och depression.

– Jag målade blod och nakna kvinnor. Jag ville måla blommor, men det gick inte.

Utställningen Nordens själ består av ett femtiotal oljemålningar från hans impressionistiska period, från 1970-talet och framåt. Den fick sin början i och med att han träffade sin blivande fru. Alla målningar på Stadshusgalleriet är nordiska vyer porträtterade på ett mycket färggrant sätt, som snarare för tankarna till södra Frankrike än till Norden.

– Kunderna brukar fråga om det är mina fantasier eller om målningarna är från Frankrike, men det är så här jag ser Norden och Hangö.

En stor del av målningarna på utställningen består av vyer från Hangö, staden som har en alldeles särskild plats i hans hjärta. Marianne Leino är från Hangö, och Humberto Couet kunde inte tro att han var i Finland, när han för första gången besökte staden.

– Varje gång jag kommer hit måste jag åka via plagen. Det finns så fantastiskt mycket fint här och Hangöborna själva vet inte ett dugg vad de har, säger han och nämner badhytterna och den ryska arkitekturen som något som bidrar till det lilla extra.

– Som konstnär har jag ett annat sätt att se på världen omkring mig.

Det nordiska ljuset

Ljuset är det som hänför allra mest. Ljuset är också det element som ständigt återkommer i hans verk. Många av tavlorna har ett nostalgiskt skimmer över sig, det är små pojkar i kortbyxor som metar, kvinnor och flickor i hattar som plockar bär och springer barfota på blomsterängar.

– Hatten är en symbol för kvinnlighet, den symboliserar kvinnans blyghet och romantiska sida. Det är så som jag ser en kvinna, säger han och tillägger att han är feminist.

Som impressionist är han intresserad av rörelse i bilden. Man ser inte ansiktet på människorna i hans målningar, istället är det kroppsspråket som talar till åskådaren. Målningarna tar flera månader att färdigställa.

– Jag blir aldrig riktigt klar. Jag ser nya grejer och lägger till, det finns så mycket att se.

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.