Catharina Östman har en förmåga att utan stora åthävor och inom små ramar skapa ett fängslande livsöde.
Gripande kvinnoöde från Ekenäs seminarium
Lärarseminariet i Ekenäs på 1920-talet är i blickpunkten i Catharina Östmans debutroman. Den handlar om den unga seminaristen Ida Marias berörande levnadsöde.Bok: Catharina Östman
Författare: Jag sökte en dröm
Förlag: Scriptum 2009, 290 s.
Med romanen Jag sökte en dröm debuterar Catharina Östman som romanförfattare. I sitt bagage har hon däremot ett antal välskrivna diktsamlingar. Den senaste, droppar av musik utkom år 2006.
Bryta eller binda
Romanen utspelar sig på 1920-talet i huvudsak i Ekenäsmiljö och periodvis i Vasa. Huvudpersonen är unga Ida Maria från Vasa som anländer till staden för att studera till lärarinna i seminariet. Kvar i Österbotten blir hennes föräldrar som hon har en god men något distanserad relation till.
I Österbotten finns också P, mannen som hyser starka förhoppningar om att få Ida Maria till hustru. Hennes känslor är inte översvallande gentemot honom, men hon intar som tiden föreskriver, en respektfull hållning till hans uppvaktande.
Outtalade yttre krav, religiösa vanföreställningar, skuldkänslor och en benägenhet att gå mot sin egen inre röst, leder till starka slitningar i den unga kvinnans själsliv. Hennes märkliga oförmåga att fatta beslut i enlighet med sin övertygelse kommer att få konsekvenser för hela hennes framtid.
Studierna och den glättiga ungdomstiden förmörkas av alltför tunga hjärtesorger och beslut. Ida Maria uppvisar en stor ambivalens i sin personlighet, hon är stark och envis, men samtidigt provocerande tillgänglig för yttre kontrollkrafter i tillvaron.
Berättarbegrepp som håller
Boken är en kronologisk beskrivning av det två första åren vid lärarseminariet, berättat genom en sextio år gammal kvinna som reflekterar, analyserar och gör välbehövliga tillbakablickar på sitt liv.
Texten håller kvar läsaren i ett starkt grepp. Den välskrivna texten är kraftigt berörande och engagerande trots sin minimalistiska språkdräkt som har en total avsaknad av medvetet språkligt briljerande. Berättelsen tillåts bära sin egen tyngd och den bär också.
Bland många nya prosaister, inte minst på den rikssvenska marknaden, skyms allt oftare själva storyn i ett experimentellt och perspektivglidande berättargrepp där diffusheten nästan blir ett självändamål. Det känns därför nästan nytt, lite befriande att emellanåt få märka att ett traditionellt kronologiskt berättargrepp faktiskt kan vara hållbart ännu i dag.
Dido och Forsius
I texten ger författaren den personligt reflekterande rösten i jagform en klar och konkret platsförankring. Christina Östman har en god förmåga att med ett enkelt grepp skapa tidsenliga och färgrika miljöer som känns autentiska och självupplevda. Internatlivet, strängheten och det förbjudna svärmandet är några exempel.
Skildringen av personkaraktärerna är goda, också om vissa blir aningen onyanserade och karikerade. Det gäller inte minst de stränga lärarna. Läser man annan litteratur och lyssnar till tidigare seminarister och ögonvittnen från senare decennier överensstämmer bilden däremot väl. Också profiler som Dido, gamle Forsius och Ekenäsmiljöer som Ramsholmen och Knipan skildras i boken.
Gåtfull huvudperson
Enstaka gånger låter författaren mer lyriska inslag bryta den realistiska berättelsen. Hon tar hjälp av en burfågelsmetaforik som känns övertydlig och som jag ställer mig aningen ambivalent till. Ambivalent är jag också till huvudpersonens ödesdigra beslut som inte blir begripligt för mig. Är det realistiskt frågar jag mig gång efter gång. Ida Maria förblir en frustrerande gåta.
Förmodligen behöver hon tolkas utifrån den historiska kontexten som inte gav utrymme till de valmöjligheter som en ung människa i dag har till sitt förfogande. Relationsband till det motsatta könet knöt man långsamt och med eftertanke. Band som knöts blev lika lätt till stenknutar, svåra att få upp.
Jag tänker mig att boken intresserar alla tidigare seminarister, också de som studerat senare i seminariet i Ekenäs. Ida Marias livsöde innehåller mycket nostalgi och igenkänningsfaktorn beträffande studiemiljön är sannolikt hög.
CAMILLA LINDBERG
camilla.lindberg@vastranyland.fi
Publicerad 09.06.2009 19:51
