Första scoutsommaren 1910, Lovisa. Friska tag redan från början. Bild ur boken.

Friska scoutvindar i 100 år

Det är sällan vindstilla inom finlandssvensk scouting. Det visar rörelsens färska 100-årshistorik, som skrivits med säker hand.

böcker

Bok: Över daggstänkta berg. Finlandssvensk scouting 1910–2010.
Författare: Magnus Londén
Förlag: Finlands Svenska Scouter och Söderströms. 311 sidor.

Magnus Londéns bok om finlandssvensk scouting har fått en hel del uppmärksamhet. Kritikerna har rosat skriften och författaren har intervjuats i tidningar och etern.

Rampljuset har riktats rätt.

Den digra historiken, som omspänner över 300 sidor, är välskriven. Texten går på djupet där det behövs utan att bli uttröttande. Detaljer och enskilda mänskor lyfts ständigt fram och påminner därmed om att helheten – historien – byggs upp av en räcka mindre handlingar. Det gäller inte minst inom scoutingen, där kårerna ofta kan pynja på med sitt utan större beröring med andra kårer.

Läcker layout

Texten är dessutom skriven med glimten i ögat. Författaren är själv scout och har således personligen upplevt mycket av det han skriver om. Han har ett gott grepp om andan.

Också ombrytningen bidrar till bokens magnetism. Bilder, detaljer, illustrationer, faktarutor och textsnuttar lyfts fram på ett så smarrigt sätt att man bara vill läsa vidare och vidare.

På en ö i Hoplax

Londén har på ett förtjänstfullt sätt sammanfattat hur och var scoutingen tog sin början på finlandssvenskt håll och samtidigt rätat ut en del av frågetecknen kring rörelsens tidigaste historia i Svenskfinland.

Det är vår, året är 1910 och platserna är Mariehamn, Lovisa och Helsingfors. Det är här de första kårerna och patrullerna börjar ta form. Robert Baden-Powells Scouting for boys hade översatts till svenska året innan och fungerar synbarligen som dynamo.

Till pionjärerna hör bland andra femtonåriga Gunnar Grönstrand och hans patrull, som på sommaren lever lägerliv på en ö utanför Hoplax norr om Helsingfors. Patrullen söks upp av studenten Kurt Stenius som sedermera blir dess ledare och tillika en av drivkrafterna i den tidigaste scoutingen.

Förbjöds

På hösten 1910 hade rörelsen sedan slagit rot på flera andra orter i landet och nu var hjulet definitivt satt i rullning.

Men snart stoppades det. På hösten 1911 förbjöds scoutingen i Finland, genom de ryska myndigheternas försorg. Rörelsen ansågs vara olaglig och ett hot mot den inre säkerheten eftersom ”boyscouttruppernas undervisning förutom annat är militärförberedelse”, enligt dekretet (i Ryssland fick rörelsen däremot fortsätta som vanligt).

Scoutingen dog inte helt ut, utan verkade på några orter i form av små hemliga patruller. Men på våren 1917 blev scoutingen fri igen och nu sköts det andra startskottet. Först ut på banan var troligen Hangögossarna, som den 23 mars startade sin kår på nytt.

Kamp och osämja

Magnus Londén lyckas binda ihop scoutingen med Finlands historia i övrigt. Bland annat kommer förryskningen, inbördeskriget och krigen 1939-1944 med i bilden.

Intressant läsning är också de olika dragkamperna inom rörelsen som förekommit genom decennierna. Redan från första stund stred man om vilka ideal som skall gälla och det är först på senare tid som de olika scoutförbunden enats under samma takorganisation.

Också flickorna har fått kämpa om sin position inom rörelsen. På 1920-talet förbjöds till exempel Vikingaflickorna att vara sjöscouter och bära sjöscoutuniform – eftersom man konstaterade att något sådant som sjöscoutflickor helt enkelt inte existerar.

I dag är blandkårerna vanligare än flick- och pojkkårerna. Samtidigt är Vikingaflickorna den enda finlandssvenska sjöscoutkåren för endast flickor. Skam den som ger sig.

Niclas Erlin

niclas.erlin@vastranyland.fi

Publicerad 15.03.2010 20:12

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.