Claes Anderssons ”Mörkrets klarhet” är som alla hans tidigare diktböcker engagerande och inspirerande läsning.

Dikter som förgyller stunden

”Jag är ögat som gör ljuset synligt”. Med de orden inleder Claes Andersson sin nya, tjugotredje diktsamling, som har den läslockande och på många sätt adekvata titeln ”Mörkrets klarhet”. I den samsas, som alltid tidigare i hans dikter ljus och mörker, glädje och sorg, uppsluppenhet och bitande ironisk samhällskritik.

böcker

Bok: Mörkrets klarhet
Författare: Claes Andersson
Förlag: Söderströms/Heidruns 2010, 60 s.

Det är inte bara ljuset som synliggörs i Claes Anderssons dikter. De rymmer det mesta man kan önska sig av engagerande och inspirerande poesi. ”Mörkrets klarhet” är både igenkännbar, i tonfall, teman och intensitet, och ett helt självständigt verk, en egen värld som är mångfasetterad och ibland paradoxal. Ändå leds ingen läsare vilse.

Man får ofta höra sägas att dagens poesi är obegriplig. Nej då, svarar jag: läs Claes Andersson. I hans dikter finns allt man behöver förstå, om livet i dag, om samhället och världen skrivet med stark känsla för språkets nyanser och musikaliska kvaliteter.

Här glimtar ljuset ofta till, likaså humorn, oefterhärmligt Anderssonsk. Dikterna lockar ibland till ljudliga fniss och lust att läsa högt för vem som helst som råkar finnas i ens närhet. Andra gånger drabbas man starkt, dyker ner i det mörkaste mörka, men tröstas snart av rader som ”Och döden är ingenting alls, om något så litet alls kan tänkas.”

Kärlek och politik

Boken har tre avdelningar, Det var bara kärlek trots allt, Politeia och Mörkrets klarhet. Redan de rubrikerna skvallrar om att dikterna handlar om det mesta mellan liv och död. De handlar om kärlek, så underbart enkel och komplicerad, om politik, i vårt land och globalt, om minnen, åldrande, galenskap, om erotik och njutning. ”Det finns andra njutningar än att vara förorättad.”

Jag vet inte om ”Mörkrets klarhet” ges ut också på finska, men det borde den göra. Förlaget Heidrun har lyckligtvis en svensk delupplaga.

Det skulle vara ett nöje att höra någon, i riksdagen till exempel, läsa dikten som börjar ”Som statsminister anser jag att vi inte skall prata så mycket/ om dem som är fattiga/ Vi skall koncentrera oss på dem som har det bra /och inte lider någon nöd/ Inte vill de fattiga heller hela tiden bli påminda om/ sin fattigdom/ Fattigdomen är trist, grå och oestetisk/ Många fattiga har också förlorat tron på en förändring...”

Klarsynt och klokt

Klarsynt och klokt skriver Claes Andersson bland annat, i en av sina korta dikter:

”Den som påstår att galenskap inte smittar/ har aldrig varit instängd hela sina barndom/ i ett rum utan dörrar och fönster där de vuxna/ legat fastkedjade vid varandra i sina tvångströjor/ efter att ha försökt riva ögonen ur varandra och/ dag och natt planerat att riva varandra i stycken.”

Han skriver om mumlare, splitterbomber i hjärtat, om ett ansikte som en hel världsdel och ”Att förena totalitarism och demokrati är som att steka snöbollar /Några våta fläckar är vad som blir kvar”. Han frågar bland annat varför unga flickor skär sönder sin hud med knivar och rakblad. Han noterar att för en politiker är det huvudsaken att hon/han syns och hörs hela tiden. Därtill: ”Om politikern döms för ekonomisk eller annan/ brottslighet är succén given” och ”Goda resultat nås också genom sexuella trakasserier och telefonterror”.

Musik ur huds ljus

Han hör: ”En svag musik ur din huds ljus/ Någon nynnar en melodi som nästan inte hörs/ Någon sjunger utan mun/ Lyssna till ensamheten i min hemska bön”. I en annan dikt heter det att ”Kärlek är att utsätta sig för språkets och tystnadens dödliga innebörder”

I bokens sista dikt (klärobskyr) skriver han om Bachs musik, ”den kryper/ med sina silvertrådar längs mina nervbanor, värmer” och till slut ” förgyller inte bara den här stunden utan/ gör det också lättare att tänka på det förestående slutet”.

Just så verkar ”Mörkrets klarhet” på mig. Bland annat.

Mary-Ann Bäcksbacka

vnred@vastranyland.fi

Publicerad 04.09.2010 20:55

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.