Nationell databas för patientuppgifter
”När man är sjuk vill man helst att läkaren får fram alla behövliga uppgifter så fort som möjligt”Mats Lagerstam skriver om hur utbyte av patientinformation mellan HVC och sjukhus lett till en ineffektiv, och ur patientsynvinkel t.om. hälsovådlig situation (VN 11.7). Helt rätt skriver Lagerstam att vårdprocessen borde ses över så att den skulle bli snabbare och effektivare. Exemplet som nämns är att uppgifter om vilken antibiotika som ordinerats inte fås fram, men problemet är mycket större än så.
Man kan lite rått säga att kommunerna inte för tillfället vet hur patienterna mår, var de vårdas och hur mycket det kostar. Det enda de kommunala beslutsfattarna vet är att social- och sjukvården från år till år är fruktansvärt dyr utan att man vet hur man skall komma åt det. En lösning som Sitra i sin utredning 24/2010 för fram är en nationell databas inom hälsovården som dels bidrar till att patientens valfrihet ökar, eftersom uppgifter är lätta att ta med sig, och dels gör systemet transparent så att man lättare kan ordna så att patienter får rätt vård på rätt ställe.
Ett tilläggskrav till detta är att man övergår från nuvarande finansieringsmodell där kommunerna, FPA och staten betalar för olika delar av vården och således strävar till att skuffa över patienter på de andra betalarna, till en enkanalsfinansiering t.ex. i form av en nationell hälsofond. Det finns en del problem på vägen som inte direkt är politiska utan även praktiska, t.ex. att sjukvårdsdistrikten, kommunerna, och tom. olika sektorer inom samma kommun investerat i olika datasystem som inte talar med varandra och vilka det tar både tid och pengar att ersätta med nytt.
Här borde man förutsätta att det inte bara inom sjukvårdsdistrikten utan inom hela landet så småningom byggs upp ett enhetligt datasystem. Det andra problemet är datasekretessen. Personligen anser jag att datasekretess inte är något att leka med, men samtidigt är det en fråga som intresserar mest när man är frisk. När man är sjuk vill man helst att läkaren får fram alla behövliga uppgifter så fort som möjligt för att vården skall vara bra.
Frågan om datasekretess och en nationell databas för patientuppgifter har inte egentligen prövats. Men här är det också den mänskliga kreativiteten som kunde utnyttjas framom byråkrati. Uppgifter som man vill att skall hållas i en så begränsad krets som möjligt, som t.ex. uppgifter om mentalt hälsotillstånd kunde patienten särskilt välja att inte ges utan samtycke.
Ifrågavarande patient som gav upphov till Lagerstams skriveri upplevde knappast att namnet på antibiotikan som han ordinerats hörde till datasekretessens kärnområde.
Corinna Tammenmaa
kommunstyrelse- och fullmäktigeledamot (SFP), Kyrkslätt
Publicerad 14.07.2010 16:49
