Pojo vann ingenting
Jag läser i VN hur vårt Pojo saluförs. Det känns ledsamt att se vilket värde vi Pojobor har.
Vi har fått många fagra löften hur likställda vi blir efter sammanslagningen. Vad ser vi i dag?
Jag har efter evakueringen från Sjundeå flyttat till Pojo, gifte mig med en genuin Pojobo som älskade sitt Pojo. Jag har bott här i 55 år, fött tre barn här mm.
Nu känns det tungt att höra att vi nästan är en ”belastning” i synnerhet då man är pensionär.
Jag har i 35 år suttit mitt bland gamla kyrkböcker och andra gamla handlingar och vet vilka säregna skeenden och händelser som präglat vårt Pojo. Vi kan inte strykas bort från Finlands karta, men nu skall allt bort.
Jag kan inte peka på en enda sak som vi i Pojo vann på sammanslagningen.
Kanske klipptes de kommunala gräsmattorna lite oftare, det är det enda jag märkt.
Jag vet att vi är många i Pojo som känner en stor sorg överlag över att bli behandlade som en ”sämre del” av Raseborg.
Med en hälsning till våra styrande om en humanare förståelse för våra tunga tankar.
Inga-Britt Qvarnström
Publicerad 03.03.2010 20:03
