Alias-spelandet är en viktig del av gängets liv. Fr.v. Ida Strandberg, Fanny Åberg, Miika Granö, Mickan Högnabba och Ida Axelsson

Sista sommaren med gänget

På lördagen var det premiär för teaterpjäsen ”Vår sista sommar”. Det är Järsö UF:s teatergrupps tionde pjäs, skriven och regisserad av Crista Åberg.

”Vår sista sommar” handlar om fem kompisars sista gemensamma sommar i Hörnby, där de alla vuxit upp. Då inget händer, bestämmer de sig för att hitta på egna äventyr. Publiken får se gänget bl.a. agera detektiver, springa halvt nakna runt byn samt spendera tid på ”Chez Milou”, caféet med konditorn med byns största byst.

Pjäsen skildrar även det tunga i att vara ungdom med medföljande gräl.

– Jag vet inte vart, jag ska rikta vägen, sjunger Hedda Paajanen (Ida Strandberg) då alla andra förutom hon vet vad de vill bli, ”…men spelar det egentligen någon roll?”

Proffsigare

Återigen är Crista Åbergs pjäs kryddad med massor av sång. Det är roligt att höra gruppen framföra kända låtar med texter som bra passar in i berättelsen, vilket gör pjäsen nämnvärt bättre än vad den vore utan sång.

På premiären märker man ännu av nervositeten, man stapplar lite på replikerna, rösterna bär inte riktigt i sångerna, men av erfarenhet vet man att det blir bättre för varje föreställning som går.

De senaste åren har teatergruppen år för år blivit mer proffsig. Minns du ännu hur ljuset och musiken styrdes nerifrån golvet på salen? Nu är det ett minne blott, för ett par år sedan byggde man en balkong för ljud och ljus samt inskaffade nya moderna strålkastare och högtalare. I år har man målat scenen svart.

Ny i gruppen

I år valde gruppen Miika Granö till årets skådespelare. Miika är ny inom gruppen men har etablerat sig bra.

– Det var tur att jag lockades hit då Mellersta Kyrkslätts ungdomsförening inte hade något skådespel i år.

Miika tycker att andan inom gruppen är ”prima” och försäkrar att vi mycket säkert får se honom på scenen även nästa år.

Baserad på eget liv

I år har Crista Åberg inspirerats av sina vänner och alla äventyr de tillsammans varit med om.

– Livet har nu varit sådant att det kändes bra att hylla vännerna, säger Crista.

Dock är pjäsen inte ett direkt utdrag från verkligheten, men repliker och händelserna är i stort sett från Crista Åbergs, Mari Lindströms, Marcus Åbergs samt Mats Wikners gemensamma strapatser. Karaktärerna är en blandning av dem alla.

– Men jag är nog alltid den som moralpredikar, säger Crista.

Dynamitsmäll

I en scen spränger gänget dynamit, och det blir en lite större smäll än vad man trott:

– Vi firade nyår hemma hos mig, och en av oss hade dynamit med sig. Vi sprängde hål i Kabanovvägen och diket bredvid och det var tur att bilen som just kört förbi hade hunnit tillräckligt långt bort, berättar Mari Lindström som är en av kompisarna Crista Åberg inspirerats av då hon skrev pjäsen.

Mari gillade pjäsen och sade att hon även fällde någon tår under sången då vännerna på scenen skildes åt.

I år finns dessutom en improviserad scen med. Scenen där de spelar ”Alias”-spelet har inga färdiga repliker för att det ska vara så äkta som möjligt, och detta har man enligt Crista övat mycket på.

Men vad är det som gör att man orkar göra teaterpjäser i ett decennium, och inte har planer på att sluta?

– Livet skulle vara så mycket tråkigare utan detta, jag vill inte sluta, säger Crista och de övriga håller med henne.

TEXT & FOTO:OSKAR RÖNNBERG
frida@vastranyland.fi

Publicerad 27.04.2010 20:09

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.