Programmerad regering

”I en demokrati ska man kunna ifrågasätta och debattera och även våga byta bog”

I dag presenterar finansminister Jyrki Katainen (Saml) huvuddragen i finansministeriets budgetförslag för nästa år. I detalj kan var och en bekanta sig med innehållet via internet på fredag. Det är fråga om den sista budgeten för den här mandatperioden och inga stora överraskningar är att vänta. Den följer regeringsprogrammet.

Finland och världen råkade ut för en synnerligen djup ekonomisk kris för ett par år sedan. Det hade man inte kunnat förutse då regeringen bildades våren 2007, men trots det har regeringens program som då spikades varit basen och bibeln för så gott som alla viktiga beslut i Finland under pågående mandatperiod.

Konsensustraditionen är lång i Finland och tillämpningen av politik har blivit alltmer styrd av regeringsprogrammet. De ramar som slås fast och de detaljerade innehåll som ryms inom ramarna och nämns i programmet går sällan att rubbas. Det ska inte ens ifrågasättas. Alternativ existerar inte. Det blir en enda lång strikt förvaltningsstyrd transportsträcka till följande val och det nya regeringsprogram som slås fast av följande regering.

Det här har irriterat bland andra veteranriksdagsledamoten Jacob Söderman (SDP). I en intervju för SPT sade han härom dagen att regeringsprogrammen borde vara mera riktgivande, inte så detaljerade. Han anser att regeringspartiernas representanter blir alltför bundna till programmet oberoende av vad som i fortsättningen sker.

Diskussionerna i riksdagens utskott betecknar Söderman närmast som teater.

Enligt Söderman försämrades politikernas relation till väljarna i samband med den förra ekonomiska krisen, på 1990-talet. Då det gällde att spara radikalt miste politikerna förmågan att lyssna.

Det förefaller som om det inte bara är den vanliga väljaren som politikerna inte längre lyssnar på. Experter upplever i dag att ingen lyssnar på dem heller.

Har de ledande politikerna blivit maktfullkomliga?

Professorsmedlemmarna i finansministeriets ekonomiskvetenskapliga råd fick tidigare i somras nog och röt till. En av professorerna avgick redan i våras och för några veckor sedan redogjorde de tre kvarvarande i ett e-postmeddelande för hur svårt de har att få sin röst hörd.

De upplever att de inte tas på allvar, att de har svårt att få fram synpunkter i olika frågors beredningsskede och att ärendena framskrider väldigt långsamt inom rådet.

Professorn i juridisk historia vid Helsingfors universitet, Jukka Kekkonen, kom för sin del med besk kritik mot lagberedningen i en debattartikel i Helsingin Sanomat i söndags.

Han betecknar dagens lagberedning som en teater. Det från tidigare hopslagna politiska paketet öppnas eller omformas inte, oberoende vad experter anser och påpekar under beredningen och utskottsbehandlingen.

Han talar om avsaknad av sann dialog. De sakkunniga akademikerna används endast som poleringsmedel för det förutbestämda politiska lagpaketets yta.

Det ser bra ut då regeringen kan peka på tiotals sakkunniga som har hörts, men då deras synpunkter inte beaktas – om de avviker från regeringens förslag – så har det inget egentligt värde.

De ledande tjänstemännen, regeringsmedlemmarna och regeringspartiernas egna sakkunniga är med och skapar regeringsprogrammet och vill därefter inte att det ifrågasätts. Det blir den allenarådande sanningen och ledstjärnan för fyra år framåt.

Det finns i vårt land många framstående andra experter. Deras kunskap och synpunkter måste också ges plats och beaktas. I en demokrati ska man kunna ifrågasätta och debattera och även våga byta bog om det visar sig att de ursprungliga planerna inte heller är så bra eller förhållandena förändrats.

Akademiker och andra sakkunniga borde för sin del aktivare på egen hand delta i debatten och presentera sina synpunkter och rön som avviker från de ledande politikernas och tjänstemännens linje.

Den politiska ledningen låter sig knappast påverkas utan håller fast vid sin linje och sitt program, men en livlig debatt ger i alla fall utomstående och vanliga väljare möjlighet att se alternativ och att själva bilda sig en uppfattning om det faktiskt finns bara en riktig lösning.

Tommy Westerlund
tommy.westerlund@vastranyland.fi

Publicerad 27.07.2010 14:56

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.