Med svenskan i ryggsäcken
”Riktningen är den rätta - mot tidigare start - men ändringen borde vara radikalare”Nyheten häromdagen om att svenskans popularitet sjunker i finskspråkiga skolor var väntad. Ända sedan svenskan blev frivillig i studentexamen har antalet abiturienter som skriver svenska minskat stadigt. I våras var bland pojkarna de som valde att inte skriva svenska för första gången fler än de som skrev. Bland flickorna skrev fortfarande tre av fyra.
Svenska blev ett frivilligt ämne i studentexamen 2004. Då förklarade påskyndarna att intresset ökar när man inte längre är tvungen att skriva ämnet. Vi som då var skeptiska till ett sådant argument har med besked fått vatten på vår kvarn.
Under de gångna sex åren har konsekvenserna av det minskade intresset för svenska spritt sig som ringar på vattnet. De flesta av dem som numera väljer att inte skriva svenska i studentexamen satsar därmed också mindre på språket i gymnasiet och kunskaperna blir därefter.
Detta har redan lett till stora problem för studerande i yrkeshögskolor, högskolor och universitet. I förlängningen märks det i arbetslivet där nyutexaminerade inte klarar av de språkkrav som ställs på tjänstemän inom vårt stora myndighetsväsen på lokal-, regional- och riksnivå.
Redan för tre och ett halvt år sedan varnade Helsingfors universitets nuvarande rektor, Thomas Wilhelmsson för detta. Han konstaterade att allt fler studenter vid HU har bristfälliga kunskaper i svenska, men att universitetet inte har resurser att ge extra undervisning åt tusentals studerande.
Situationen är inte ett dugg bättre i andra högskolor och universitet i vårt land. Man har tvingats mångdubbla de förberedande kurserna och sätta ner resurser på kurser som en högskolestuderande inte borde behöva. Kunskaperna borde finnas med i bagaget från gymnasiet.
Det är på grund av vår lagstiftning som högskolestuderande och högskoleexaminerade förutsätts kunna svenska på en viss nivå. Om det prutas på den nivån så klarar de inte i sina framtida jobb de konkreta språkkrav som ställs på dem.
Det här är ohållbart. Om ingenting görs står vi snart inför en situation där grundlagens paragrafer om Finlands officiella tvåspråkighet och nationalspråkens jämställdhet inte uppfylls. Det går inte att upprätthålla ett fungerande jämlikt tvåspråkigt samhälle om det inte finns människor som kan tala varandras språk och besätta de tjänster där hyfsade kunskaper i svenska är ett krav.
Undervisningsminister Henna Virkkunen (Saml) sade i början av veckan att hon överväger en ökning av antalet svenskakurser i de finska gymnasierna på grund av de försämrade kunskaperna i svenska hos elever som går i och har gått ut gymnasiet.
Virkkunen medger utan omsvep att de försämrade kunskaperna beror på studentexamensreformen 2004.
Det är tacknämligt att undervisningsministern vill bryta trenden, men frågan är om det som hon föreslår är det effektivaste medlet. Om svenskan fortsättningsvis är frivillig i studentexamen höjs inte gymnasisternas motivation att lära sig svenska genom att öka kursantalet. De som väljer bort svenskan har redan gjort sitt val beträffande det andra inhemska språket.
En revidering av de riksomfattande målen för och timfördelningen inom den grundläggande undervisningen är under arbete. En arbetsgrupp har kommit fram till att dagens undervisning har stora brister och motsvarar inte språklagens målsättningar. Därför föreslås bland annat att undervisningen i språk tidigareläggs så att studierna i det andra inhemska språket inleds senast i årskurs 6.
Riktningen är den rätta - mot tidigare start - men ändringen borde vara radikalare. Varför inte ta modell av de svenskspråkiga lågstadieeleverna, som börjar läsa finska mycket tidigare. I vissa kommuner redan från första klass i lågstadiet.
Finskspråkiga elever inleder i dag i allmänhet sina studier i svenska först när den blir obligatorisk, i högstadiet.
Låt de finska barnen börja läsa svenska redan i de första klasserna i lågstadiet. Då är de nyfikna på det mesta, de har inga förutfattade meningar och de har lätt att lära sig. Med en tidig start är sannolikheten också stor att de, då de kommer till gymnasiet, väljer att skriva svenska i studentexamen. Och även om de inte gör det så har de tack vare många års studier betydligt bättre kunskaper i svenska än genomsnittseleven som i dag får sin studentmössa i ett finskt gymnasium.
TOMMY WESTERLUNDtommy.westerlund@vastranyland.fi
Publicerad 02.09.2010 17:25
Kommentarer
Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.
Kommentarer med Disqus
