Könsneutrala äktenskap?

”Brudparet är redan man och hustru när de står framför prästen.”

De flesta riksdagspartier säger ja till tanken på en könsneutral äktenskapslag. Könsneutral äktenskapslagstiftning innebär kort och gott att äktenskap kan ingås mellan personer av samma kön, och att äktenskapet är likställt med det traditionella mellan en man och en kvinna.

Det är bara Sannfinländarna och Kristdemokraterna som är emot idén. Centern har meddelat att partiet inte aktivt driver på frågan, men ordföranden Mari Kiviniemi har för sin egen del sagt att hon stöder förändringen.

Men är det så enkelt att den gröne riksdagsledamoten Oras Tynkkynens initiativ blir lag hösten 2011, och verklighet år 2012?

Det är inte alls så säkert. De senaste dagarnas debatt om hur den evangelisk-lutherska kyrkan, som sköter cirka 60 procent av vigslarna, ska förhålla sig till en könsneutral äktenskapslag visar att frågan har många dimensioner.

I och med lagen om registrerat partnerskap har en stor del av de juridiska skillnaderna mellan samlevnadsformerna utjämnats. Men fortfarande kan ett par av samma kön inte adoptera, och de kan inte heller få sitt partnerskap välsignat av kyrkan.

Könsneutral äktenskapslagstiftning kan i förlängningen innebära att kyrkan som vigselförrättare inte längre kan säga nej till medlemmar av samma kön som vill gifta sig kyrkligt.

Då utgår man från likheten inför lagen; om det blir möjligt för två personer av samma kön att ingå äktenskap så måste de också ha rätt att välja vigselförrättare utgående från sin tro eller livsåskådning. Eller omvänt: ger en könsneutral äktenskapslag kyrkan rätt att – utan att göra sig skyldig till diskriminering – vägra att viga personer av samma kön, som fyller alla andra krav som kyrkan ställer?

För att undvika en situation där kyrkan mot sin vilja måste anpassa sig till en lag som den av teologiska skäl inte godkänner har bland andra Bjarne Kallis, kristdemokratisk riksdagsledamot, och biskop Eero Huovinen i Helsingfors föreslagit att kyrkan avstår från sin vigselrätt om de könsneutrala äktenskapen blir verklighet.

Då skulle dagens civila vigsel vara det enda giltiga sättet att ingå äktenskap, så som det är i bland annat Tyskland och Frankrike. Ceremonierna i kyrkan finns kvar, men brudparet är redan man och hustru när de står framför prästen.

Det som kan te sig rätlinjigt för en biskop eller en riksdagsman behöver inte alls vara det för vanliga medborgare.

Kyrkans motvilja att godkänna partnerskapet mellan två personer av samma kön väger så tungt att den väljer att avstå från rätten att stadfästa den vanligaste samlevnadsformen, äktenskapet mellan man och kvinna.

Kyrkan är en religiös gemenskap, den är ingen social serviceproducent. Men det kan vara svårt att övertyga vanliga församlingsmedlemmar om det rimliga i att kyrkan prioriterar rätten att säga nej till homosexuella par så högt att den hänvisar alla som vill gifta sig till magistraten – samtidigt som ungefär 60 procent av finländarna i en färsk opinionsmätning godkänner kyrklig vigsel för samkönade par.

Kyrkans värderingar behöver inte följa den rådande allmänna opinionen. Men kyrkan står inför ett trovärdighetsproblem om dess principer skiljer sig alltför mycket från det som samhället – vars majoritet består av församlingsmedlemmar – accepterar.

När riksdagsledamöterna konfronteras med alla konsekvenser av en könsneutral äktenskapslagstiftning blir de sannolikt väldigt lyhörda både för kyrkans åsikter och för budskapen från väljarna.

Det är lätt att se hur linjerna i en kampanj mot förändringen kan läggas upp: samkönade pars rätt att ingå äktenskap väger tyngre än heterosexuella pars möjligheter att få en traditionell kyrklig vigsel.

Kallis politiska utspel som följdes upp av biskop Eero Huovinen kan ses som ett skrämskott: så här går det om de könsneutrala äktenskapen drivs igenom.

Skrämskottet har antagligen träffat rätt, till exempel Samlingspartiets gruppordförande Pekka Ravi säger nu att han inte tror att en könsneutral äktenskapslagstiftning har något större stöd i samhället. Liknande synpunkter kommer säkert att höras vid partiernas sommarsamlingar, oberoende av tidigare positiva signaler.

JOHN-ERIK JANSÉN
john-erik.jansen@vastranyland.fi

Publicerad 28.07.2010 16:58

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.