Första oljehjälpen viktig

”Båtarna i Helsingfors höjer beredskapen både beträffande mindre olyckor och större oljeutsläpp som hotar stadens stränder.”

Helsingfors stad presenterade senaste vecka sina två nya oljebekämpningsbåtar, de 18 meter långa Helsinki Meri 61 och Haavi 3. Tillsammans höjer de snabba och effektiva båtarna den lokala beredskapen både beträffande mindre olyckor och större oljeutsläpp som hotar stadens stränder.

Det är flera olika aktörer som delar på oljeskyddet längs våra vatten. I hamnarna och i skärgården har brandkårerna en viktig roll, men de är inte ensamma vilket visas i fallet Helsingfors där nya HM 61 bemannas av räddningsverket och Haavi 3 av byggnadskontoret.

Till havs är det i huvudsak Finlands miljöcentral som håller i trådarna, genom marinen, gränsbevakningen och farledsbolaget Meritaito som sköter 15 statliga båtar och fartyg som är utrustade för oljebekämpning.

När olyckan är framme är det förstås av sekundär betydelse vems flagg som vajar i aktern. Det väsentliga är att oljebekämpningen kommer igång genast, att materielen och de olika båtarna fungerar tillsammans och att tillräckligt med utrustning, bland annat oljebommar, snabbt fås fram.

Första hjälpen är viktig, eftersom det är lättare att samla in oljan i vattnet än då den nått stränderna.

Oljetankrarna blir fler och större på Finska viken. Under de senaste 15 åren har mängden olja som transporteras utanför vår kust ökat enormt, från 20 miljoner ton år 1995 till 150 miljoner ton i fjol.

Mängden växer i takt med att framför allt Ryssland bygger ut sina oljehamnar och prognoser ger vid handen att det år 2015 transporteras 250 miljoner ton olja per år på Finska viken.

Riskerna för olyckor ökar ju tätare trafiken blir.

Fartygen kör ingalunda huller om buller, utan styrs in i ledningssystem som ganska effektivt håller reda på trafiken och som kan ingripa då fara lurar. Att trafiken organiseras hör till en av de effektivaste preventiva åtgärderna för att olyckor överhuvudtaget inte ska ske, men övervakningen i trafikledningscentralerna kan lika lite som verksamheten på kommandobryggan eliminera alla risker som omger ett fartygs framfart – stormar, tekniska fel, mänskliga misstag...

Två exempel ur den västnyländska närhistorien visar att man inte blint ska förlita sig på övervakning per distans.

På morgonnatten den 2 september 1994 märkte jouren i sjöbevakningstornet på Jussarö att ett större fartyg stävade mot holmar och skär sydväst om ön. Radiokontakt hjälpte inte, ingen svarade.

En patrullbåt ryckte ut och med hjälp av strålkastare lyckades sjöbevakarna fästa fartygets uppmärksamhet vid grynnorna det var på väg mot. Det hindrade tankern Volgoneft 170, med 5,5 miljoner liter brännolja ombord, att köra upp på Roparlängan vid Segelskär.

Fyra veckor senare skickades åter en båt ut från Jussarö för att hindra torrlastfartyget Leonid Bykov från att ränna på grund – nära Segelskär också den här gången.

Nästa år får marinen ett nytt multifunktionellt fartyg som är byggt speciellt för olje- och kemikaliebekämpning och som placeras i Obbnäs där det tillsammans med Hylje ska stå startklart för att kunna ge sig in i en kamp mot utsläpp.

Marinens oljebekämpningsfartyg Halli, stationerat i Åbo, har i sin tur moderniserats och fått bland annat större kapacitet för oljeuppsamling.

Nyligen utrustades även isbrytaren Kontio för oljebekämpning och står i beredskap för norra Östersjöns del inom ett nätverk som sköts av den europeiska byrån för säkerhet till sjöss, Emsa.

Vi är på rätt väg, men trots de nya fartygen är kapaciteten inte på långa vägar tillräcklig vid en storolycka.

En försmak av en sådan fick vi år 1980, då brasilianska Lloyd Bage läckte ut 100 ton tung brännolja efter att ha skadats i isen utanför Helsingfors. Det tiotal kvadratkilometer stora oljebälte som uppstod nådde även Porkala skärgård, där hundratals personer i flera dagar kämpade mot oljan så gott de kunde.

Olyckan påminner oss om vikten av ett decentraliserat oljeskydd. Räddningsverken måste få pengar att bygga ut den lokala beredskapen, med mer bommar och fler båtar.

När nästa olycka sker ska vi vara redo.

Niclas Erlin
niclas.erlin@vastranyland.fi

Publicerad 01.09.2010 15:03

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.