Nyckelkommunen genom seklerna

I Sjundeå firade man förra veckoslutet kommunens 550-årsjubileum. Lagom till festen utkom en historik över de gångna seklerna, författad av historikern, fil.dr Anu Koskinen.

BÖCKER

Bok: Sjundeå – en nyckelkommun genom tiderna
Författare: Anu Koskivirta
Översättning: Myrika Ekbom
Utgivare: Sjundeå kommun 2010, 192 s.

Alla de västnyländska kommunerna har fått sin historia skriven, många av dem redan under första hälften av 1900-talet. Detta innebär i flera fall att de dramatiska skeendena under förra århundradet inte har kunnat beaktas.

Rekordsnabb samhällsomvandling

Sjundeå sockens historia av Alf Brenner skrevs till största delen på 1930-talet och utkom postumt i tre band 1953─1964. Martti Favorins arbete Siuntion historia utgavs 1986. I motsats till dessa publiceras Koskinens nyutkomna Sjundeå – en nyckelkommun genom tiderna både på finska och svenska.

Författarens fokus ligger på tiden efter andra världskriget, då de kanske mest genomgripande händelserna i kommunens historia har ägt rum. Språkförhållandena i den gamla svensktalande socknen förändrades under det sena 1900-talet på grund av inflyttningen, och 1983 blev finskan majoritetsspråk. Samtidigt pågick en rekordsnabb omvandling av näringsstrukturen, det som i Finland klarades av på några decennier hade på annat håll krävt betydligt längre tid.

De förr övervägande svenska kommunerna kring Helsingfors – Esbo, Helsinge och Sibbo – har genomgått denna process tidigare och i större skala. Ingenstans har det uppstått någon verkligt allvarlig konflikt mellan finskt och svenskt, trots att man på svenskt håll tidigare ibland försökte ställa sig på bromsen.

Mäktigaste Sjundeåbon?

Under sitt snabblopp genom århundradena kommer Koskinen även in på vem som måhända varit alla tiders mäktigaste Sjundeåbo. Hennes val är Klas Fleming, ståthållaren över Finland och Estland som tog konung Sigismunds parti mot hertig Karl. ”Svidje-Klas” var förvisso en betydande man. ”På 1590-talet styrde Fleming över Finland som en militärdiktator eller vicekonung”, skriver författaren.

Frågan är om Klas Fleming inte i alla fall överträffas av en annan Svidjabo, sjuttonhundratalsgestalten Gustaf Adolf Reuterholm, som var hela svenska rikets verklige styresman under förmyndartiden mellan attentatet på Gustav III 1792 och Gustav IV Adolfs trontillträde 1796. Men därom må de lärde tvista.

Konventionellhistorieskrivning

I sina redogörelser för de större sammanhangen förefaller det ibland som om Koskinen inte riktigt hade tagit till sig forskningens senaste rön. Detta gäller t.ex. skildringen av klubbekriget och Borgå lantdag. Även smärre inexaktheter förekommer, som när 1865 års förordning angående kommunalförvaltning på landsbygden kallas kommunallagen av år 1866, eller när vapenstilleståndsvillkoren 1944 blir fredsvillkor.

Översättningen är ibland alltför slavisk, t.ex. talas det flera gånger om övermakten (av fi. ylivalta) när det uppenbarligen är överheten som avses.

I boken omtalas att de nordliga byarna Skräddarskog och Nummenkylä överfördes till Lojo 1953. Man hade också kunnat nämna att den stora ön Vormö plus en del områden på fastlandet anslöts till Ingå vid ingången av år 2000. Detta var något av en hälsning från nästan fem sekler bakåt i tiden: år 1538 hade den beryktade bondeplågaren Erik Fleming, herre till Svidja, köpt Vormö av bönderna i Stubböle by, som emellertid fick vänta förgäves på någon betalning. Så kom det sig att Vormö i århundraden bildade en egendomlig Sjundeåenklav mitt inne i Ingå.

HENRIK EKBERG

vnred@vastranyland.fi

Publicerad 08.09.2010 19:04

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.