Kenneth Lindholm, en förtroendeingivande läkare, får besök av paret Jens Rosenqvist och Emilia Ekström. FOTO: JAN LINDROOS

Hemvävt och genuint i Högåsa

Många korta sketcher varvade med sång och musik passerar revy i Pojo Pohjassa där den lokala identiteten är i högsätet.

TEATER

Pjäs: Pojo Pohjassa
Regissör: Rose Westerlund
Plats: Pojo, Högåsa
Tid: 26 mars 2011

Åtminstone i fråga om två inslag i Pojo ungdomsförenings revy Pojo Pohjassa har VN äran att utgöra inspirationskälla: Disco på Affes, där en "klimakteriekärring" är i farten och ett maratonlopp till Hangö med två stycken flåsande Westerlundare, en präst och en redaktör.

Rosie Westerlund, som i samarbete med övriga revymakare satt ihop texterna, uppger att det "genast nappade" när hon i VN läste Benjamin Knopmans egotrippande reportage av juldagsfirandet på Affes. På motsvarande sätt har övriga texter sin inspiration i lokala händelser. Den som inte tillräckligt noggrant följer med dessa, kanske går miste om några knorrar i sketcherna.

Men det är precis som det ska vara. För roligheterna uppstår strängt taget inte alltid av texterna i sig, utan sättet de serveras på. När de som agerar på scenen själva har roligt, njuter också publiken.

Att ha skoj

Och för det mesta såg revyskådisarna på premiären i lördags ut att njuta, inte minst killarna Janne Karell, Kenneth Lindholm och Tobias Sjöman samt Henrik Wickström som stack ut med sin tydliga artikulation, passande just för de rollfigurer han iklädde. Och Bojan Lind skördade applåder som en figur hon även tidigare gestaltat i revysammanhang. Emilia Ekström bidrog bland annat med skön sång, vilket gav trevlig omväxling till det allmänna kraxandet!

Roligt att Pojo uf fått med så många unga som med sin blotta närvaro skapar en familjär stämning. Alla gjorde väl ifrån sig, och man fick känslan att ett väl sammansatt gäng uppstått under övningarna.

Platser och identitet

Även om många av de medverkade inte ens är hemma från Pojo, är revyn ägnad att stärka den lokala identiteten. Dels får man chans att sjunga ut om känslan att vara åsidosatt i Raseborg och dels nämns bekanta kära platser som Kasberget och Gumnäs och svängarna kring brandkårshuset och kommunhuset. I vilka andra sammanhang skulle dessa platser vara viktiga om inte i en lokal revy?

I revysammanhang är det egentligen fåniga saker som framstår som roliga. När "vanliga Pojobor" tar till sig hippies och trädkramare på Faces i Gumnäs kan man inte låta bli att fnittra bara för att det är så slattrigt, även om sketchen i sig är av det banala slaget.

Mera ska inte yppas om innehållet som läsarna förhoppningsvis i stället tar del av på de föreställningar som återstår. En stor del av behållningen består även i den absolut hemvävda och genuina stämningen.

Marit Lundström

marit.lundstrom@vastranyland.fi

Publicerad 28.03.2011 18:06

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.