Finland ligger långt efter Sverige i fråga om information och diskussion kring miljögifter och farliga kemikalier i vår omgivning, säger kemiprofessorn Leif Kronberg. FOTO: MARIT LUNDSTRÖM

Få besökare på filmer om miljöfaror

Två dokumentärfilmer som serverar fakta om miljögifter lockade väldigt få tittare till Karelia under Ekenäs filmfest. Men de väckte angelägna diskussioner.

Stefan Jarls film om kriget mot oss själva och mänsklighetens möjlighet att överleva är temat i Underkastelsen. Där berättar 23 världsledande professorer om de stora mängderna kemikalier med förödande inverkan på människans hälsa och fortplantningsförmåga som vi omger oss med i allt från textilier till byggnadsmaterial, oftast helt ovetande.

Det är kanske lättare att blunda än att ta in dystra fakta som dessa, eller att se filmen på internet. Helt förståeligt är naturligtvis att människor söker sig till filmer som bjuder på skönhet, underhållning och konstnärliga upplevelser, men det är tråkigt om det är som kemiprofessorn Leif Kronberg vid Åbo Akademi säger.

– Finland ligger minst tio år efter Sverige ifråga om viljan och intresset att informera om och diskutera de här sakerna. I Sverige tas miljögifterna fram dagligen och man förhåller sig seriöst till forskningen, medan det i Finland är väldigt tyst. Där finns också 6–7 professurer i miljökemi medan vi inte har någon alls, vilket visar inställningen inom det akademiska samfundet.

Överförs till barnen

I Underkastelsen kommer det fram att vi har hundratals kemikalier i vårt blod i dag, som ett resultat av den oerhörda mängd kemikalier vi sedan andra världskriget spritt i vår miljö. Många av kemikalierna bryts ner oerhört långsamt – och de överförs från mor till barn under graviditet och amning.

Hormonstörande ämnen är sådana som stör balansen i kroppens hormonsystem och kan ge upphov till en rad olika effekter som fortplantningsstörningar, cancer, diabetes och skador på immun- eller nervsystemet. De som det talas mest om är bisfenol A som finns i hårdplast, ftalater som finns i mjukplast och parabener som används som konserveringsmedel i kosmetika, men det finns fler.

I filmen läggs fokus på den så kallade cocktaileffekten, det vill säga det faktum att vi får i oss små mängder av otaliga olika substanser.

I diskussionen bjöd Kronberg också på en dos hopp; kemisterna och industrierna är mycket medvetna om problemen och man vill utveckla nya, mindre farliga kemikalier. Han påminde också om att ordet kemikalier inte ska betraktas som likvärdigt med fara: Allting omkring består av kemikalier.

Prejudikat om miljögift

Dokumentärfilmen Bananas från 2009 lockade inte heller många tittare. Den beskriver rättsprocessen som blev ett prejudikat ifråga om storbolagens sätt att agera i tredje världen, då Dole Food befanns skyldigt betala ut ersättningar till arbetare på bananodlingar i Nicaragua. De hade blivit ofruktsamma av det bekämpningsmedel som användes. Giftet sprutades på bananodlingarna i flera år efter att det förbjudits i USA.

Rättsprocessen var väldigt lång och utgången osäker. Dole stämde filmbolaget och gick ut med påståenden om att filmen var falsk, men dömdes senare till skadestånd även för detta. År 2011 vann Bananas ett pris på San Fransico Film Festival. Dokumentärfilmen regisserad av den svenska filmaren och journalisten Fredrik Gertten har också visats i Sveriges riksdag.

Marit Lundström

marit.lundstrom@vastranyland.fi

Publicerad 24.01.2012 12:00

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.