Vår rätt till den värdiga vården
”Varifrån skall den stackars personalen ta sin tid?”Gunvor Möller skrev i VN den 2 juli en hjärtskärande insändare, som berörde oss alla, angående vården i Raseborg. Efter det har en livlig debatt uppstått. Hur är det egentligen med vården idag jämfört med tidigare?
T.f grundtrygghetsdirektör Åsa Westerlund och t.f. vårdkoordinator Satu Lindqvist svarar med att skriva långa spalter till försvar. Neutral text, som inte ger den enskilda individen något. Likaså gör tf stadsdirektör Kaj Lindholm. Ni skulle ha kunnat fatta er kort och skrivit, att det finns för lite personal i förhållande till antalet patienter. Alla vet vi vet att de största kullarna är framför oss, då det gäller behov av vård. Hur har man tänkt sig?
Jag håller med om att vårdpersonalen inte alltid kan uttrycka sig öppet och försvara sig på grund av tystnadsplikten. Jag känner inte heller till det enskilda fallet, som väckte debatten, men om det inte finns tillräckligt med personal, uppstår situationer, som inte borde få förekomma. Alla som arbetat länge inom vården, vet att man ibland blir tvungen att skrida till mindre humana åtgärder om patienten är ensam och ev kan skada sig själv. Som ex kan jag nämna lugnande medel, för att patienten inte skall falla från sängen.
Är balken nere är fallet lägre,är balken uppe blir fallet högre. Hur man än gör, kan det bli fel.
Det kan vara personliga hjälpmedel, som måste tas bort om det finns risk för att patienten kan svälja dem. Ex en hörapparat är väldigt liten. Bälte runt magen på rullstolspatient eller händer fastbundna i sängkanten medan vätska i form av dropp ges. Allt detta är intrång på människans sätt att leva på en avdelning, men det är nödutvägar, som man använder sig av då det inte finns tillräckligt med personal. Dit hör också trycksår, som man kan förebygga. (Under mina 12 år på bäddavdelningen i Ekenäs hade vi ett enda trycksår. Det hade patienten redan vid intagningen)
Ingen klankar på vårdpersonalen. De är duktiga, som orkar med sitt jobb och ger helhjärtat av sig själva. Det är brister i organisation. Extra tungt kan det även bli om personalen i ett skift har en utbildad sjukskötare och med sig duktiga flickor eller pojkar, som inte är färdiga med sin utbildning.
Ansvaret ligger hos sjukskötaren, som skall hinna med sina patienter, sin personal, anhöriga och inte att förglömma telefonen, i vilken saklig information ges till dem som värnar om sina anhöriga. Varifrån skall den stackars personalen ta sin tid?
Kort och gott. Vi har duktig vårdpersonal i Raseborg, men vi räcker inte till.
Hoppas på en ändring, så fort som möjligt.
Sylva Heerman
Raseborgs obundna
Publicerad 15.07.2010 16:34
