Sommarljud i Täktom
”Fallskärmshoppningen kunde fortsätta, men med större hänsyn till folk och miljön”Trots värmen – och tystnaden – denna magnifika lördag, skall jag offra en stund inomhus för att kommentera sommarens glada nyhet. Nyheten, att lokalbefolkningen, åtminstone temporärt, skonats från de bullerolägenheter fallskärmshoppningen på Täktom flygfält i åratal förorsakat. Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att nyheten har vissa sorglustiga drag.
Den kritik som ortsborna framfört mot det extensiva flygandet och hoppandet har hittills bemötts av kompakt tystnad från politiskt håll. Inget har gjorts för att rätta till problemen så att fallskärmshoppningen kunde fortsätta, men med större hänsyn till folk och miljön. Den debatt som förs, har förts i media och tyvärr i stor utsträckning enligt principen ”Egna hundar skälla högst”. Har en Täktombo eller sommarboende ifrågasatt bullret, har de oftast av andra Hangöbor (inte sällan anonymt på lokalmediernas nyhetskommentartjänst) fått höra att de skall sluta gnälla, flytta bort om det inte passar.
Industrin har ställts mot turismen och man har fört fram hur livsviktig fallskärmshoppningen är för stadens ekonomi, utan att dock kunna redovisa några siffror o.s.v. Denna långdans har pågått ända tills Anna-Greta Eklund, granne med flygfältet, sett sig tvungen att anlita en egen bullerutredning som bevisar det som i åratal har påtalats: ljudnivån är för hög kring flygfältet (VN 17.7.2010).
Kan inte låta bli att tycka att det är ledsamt att man i en demokrati skall se sig tvungen att ta till privata tjänster för att få bukt med ett problem som relativt lätt kunde ha rättats till långt tidigare. I längden skadar ju nämnda fall främst Hangö stads rykte som turism- och inflyttningsort. Och det var väl ändå inte meningen? Eftersom fallskärmshopparna nu tagit en paus, kunde alla berörda parter att sätta sig vid samma bord och diskutera framtiden. Det vore ett ypperligt tillfälle för staden att skapa förutsättningar för fallskärmshoppningen enligt samma principer som andra föreningar eller bolag.
Rättigheter, skyldigheter, ekonomi, byggnadsbestämmelser och miljölov sköts på ett sätt som följer gängse normer, samt är genomskinliga för allmänheten. Det verkar som om Hangö, med sitt unika läge och känsliga naturtyp, är en ort som lockar till sig mer krävande och ”extrema” grenar än gemene kommun. För turismnäringen medför detta speciella utmaningar.
Vi skall inte stöta bort någon, men heller inte ställa oss okritiska till någon grens inverkan på närmiljön. Det krävs saklig professionalism för att skapa förhållanden under vilka vi alla kan samverka.
Avslutningsvis tack till Anna-Greta och andra som jobbat för att vi för första gången på många år får njuta av sommarens egna ljud!
Johanna Lindholm
Hangö
Publicerad 20.07.2010 16:42
