Finska frågor i Raseborg
Linnea Henriksson tog den 18.9 i VN upp medborgarinstitutet i Raseborg som exempel på hur den svenska majoriteten har fattat beslut utan att bry sig om vad de finskspråkiga har velat.
Då Erkki Taberman i tiderna satte i gång processen att få ett finskspråkigt arbetarinstitut i Karis förhöll sig SFP nedlåtande genom att säga att det är helt omöjligt att få något sådant i Karis. Den modige Taberman for i alla fall 1951 till Skolstyrelsen där Reino Oittinen ställde sig mycket positivt till ett finskt institut. SFP underställde det genast det svenska institutet.
Det gick ända till 1963 innan de finskspråkiga fick ett självständigt institut. De finskspråkiga förödmjukades ännu år 1978 då SFP bytte Arbetarinstitutets namn till medborgarinstitut (mbi).
De finskspråkiga fick fortsätta som självständiga ända till 2008 då majoriteten i de berörda kommunerna som önskade ett gemensamt mbi var för ett tvåspråkigt mbi, vilket majoriteten av Karisborna ursprungligen var emot.
Linnéa Henriksson har rätt i att de finskspråkiga upplevde den tvåspråkiga lösningen som en stor förlust. Det stämmer också att den svenska majoriteten körde över den finska minoriteten. För att undvika detta ansåg sociolog Kjell Herberts i sin undersökning om mbi att de finskspråkiga måste få bestämma om de vill ha ett tvåspråkigt eller självständigt mbi.
De finskspråkiga har dock ännu värre att vänta om SFP och dess medlöpare besluter att införliva hela mbi med Västra Nylands folkhögskola. I en sådan organisation kommer de att förlora sin självständighet helt och hållet. Då respekterar man inte mera grundlagens anda med kulturell autonomi.
Hur vore det om den finska majoriteten agerade enligt samma modell som SFP i Raseborg? Då är det väl fritt fram att grunda tvåspråkiga skolor från första början?
Tyvärr har de finskspråkiga fått kämpa hårt för sina rättigheter på de svenskdominerade områdena. I Karis började kampen redan på 1910-talet. Mest har det handlat om utbildningsfrågor och kommunala beslutsprocesser.
Nu har de finskspråkiga egentligen inga synliga försvarare sedan de finska socialdemokraternas åsikter tystades ner och tystas ner, närmast av sina svenskspråkiga partikamrater. Kanske nya krafter kan ta upp kampen på nytt för ett mänskligt och humant samhälle även för de finskspråkiga i Raseborg där yttrandefriheten respekteras. Det minsta man kan hoppas på som finskspråkig är att någon utomstående instution eller forskare skulle kartlägga de finskspråkigas ställning i staden.
Heikki Mansikkaniemi
Publicerad 19.09.2011 16:47
