Med den här båten vann de tre flickorna från Raseborg Göran Schildt Memorial Race. FOTO: SOFIA EVERS

Oförglömlig vecka på Leros

Laura Takala, Ellinore Lindberg och jag, Sofia Evers, lämnade Ekenäs tidigt på morgonen lördagen den 17 september med sikte på den grekiska medelhavsön Leros och seglingstävlingen Göran Schildt Memorial Race. Vi hade en vecka med segling och paus från skolan att se fram emot.

Måndagen och tisdagen hade vi reserverat för att bekanta oss med segelbåten och klimatet inför onsdagens tävling. Eftersom ingen av oss tidigare seglat i Medelhavet var det mycket nytt att ta i beaktande.

Träningen genomfördes med tappra försök att använda spinnaker, med att genomleva sjösjuka och få en ordentlig solbränna på både axlar och rygg. Vid lunchtid sökte vi oss till vikar vi kunde ankra i för någon timme. Vattnet var turkost och klart, perfekt för snorkling och ett svalkande dopp.

– Mina intryck är att Leros är otroligt vackert och underbart, säger Laura. Vi har på vår resa fått se Leros från land, till havs och uppifrån luften genom flygplansfönstret.

I farten

På onsdagen var det tävlingsdags. Iklädda våra ”Raseborg i farten”-skjortor och taggade till topp begav vi oss i väg. Vi hade inga större tankar på att vinna, utan tävlingen skulle vara en fin upplevelse och något roligt.

Vädret var perfekt, vi hade en stark och stadig vind, och ett tunt molntäcke som skyddade oss från hettan. Under nästan hela tävlingen låg vi på fjärde plats (av åtta deltagande båtar), men eftersom tiderna räknas om beroende på hur snabb båten är, är det nästan omöjligt att säga hur bra man är före man kommit i mål.

När vi efter ungefär fem timmar till havs trötta och glada kom i mål möttes vi av besättningen från båten som kom först i mål. Vi hann knappt förtöja båten innan dom ropade:

– Grattis! Ni vann!

Enligt deras preliminära uträkningar trodde dom att vi hade vunnit, och på prisutdelningen visade sig deras antaganden vara helt sanna.

Ingen ordning

De återstående dagarna av resan fick se ön från passagerarplatsen på skotrar och gjorde två besök i Leros gymnasium.

I skolan följde vi med stora ögon med hur allt fungerade. Vad som förvånade oss mest var lektionernas längd, en del av dem var bara 25–30 minuter långa, och inte under en enda lektion var tyst.

Eleverna sprang omkring i klassen, pennor flög åt olika håll, ett bord stjälpte, någon kastade i väg en stol som råkade vara i vägen, en annan försökte slå sin hand genom pulpeten, en grupp flickor satt och sjöng medan en kille frågade varför vi är blonda och har blåa ögon.

Det här fick oss att förstå varför de flesta behöver privatlärare efter skolan.

SOFIA EVERS
frida@vastranyland.fi

Publicerad 28.09.2011 08:39

Kommentarer

Kommentarerna förhandsgranskas av Västra Nylands redaktion. De syns inte genast. Kommentarer publiceras endast med skribentens namn, signaturer godkänns inte. E-postadressen syns inte i kommentaren.